Kategoriarkiv: arbetsrätt

Inskränkningar i konflikträtten berör även biblioteken

Vad händer när de fackförbund som organiserar merparten av landets biblioteksarbetare inte tar strid för fackens möjligheter att vidta konfliktåtgärder? Du och dina kollegor kommer inom kort ha mycket färre verktyg att påverka er gemensamma arbetsmiljö och ta strid mot orättvisor på arbetsplatsen med, varnar Hanna Karlsson och Joel Nilsson.

Strejk

Illustration av Stellan Klint

Sommaren 2018 ställde sig förbundsledningarna i LO, TCO och Saco sida vid sida med Svenskt Näringsliv för att presentera ett lagförslag om omfattande inskränkningar i konflikträtten. Detta i en tid då det strejkas så lite att de flesta av oss glömt bort hur man gör, trots den ojämlikhet och de orättvisor som alltjämt präglar arbetsmarknaden. Förslaget innebär i korthet att makten ytterligare förskjuts till arbetsköparnas fördel. Möjligheten för dem att teckna avtal med valfri facklig motpart och därmed stänga ute alla andra fackförbund från inflytande ökar med förslaget. Kort sagt: förutsättningarna för att bedriva facklig kamp ute på våra arbetsplatser kommer inom kort att försämras kraftigt. Regeringen har bråttom att klubba igenom förslaget och kommer lägga fram det för riksdagen redan i början av maj, innan dess att protesterna hinner växa sig starka nog att sätta stopp för det.

Det är en skam att de fackföreningar som idag organiserar större delen av bibliotekariekåren är beredda att sälja ut de rättigheter som generationer av arbetare kämpat hårt för att uppnå.

Storfacken inom vår bransch framstår mer som intresseorganisationer för enskilda yrkesgrupper än som kamporganisationer med uppgift att försvara medlemmarnas intressen. Men inga inspirationsföreläsningar eller karriärcoacher i världen kan förändra maktförhållandena på våra arbetsplatser. Ingen skugga ska falla över de fackliga företrädare på lokal nivå som gör ett ypperligt arbete för sina medlemmar. Mot bakgrund av det framstår pamparnas svek som än större. DIK borde självklart ta strid för sina medlemmars intressen och gå i opposition mot lagförslaget, om inte annat i solidaritet med de fristående fackföreningar som kommer att drabbas hårdast.

Som arbetare kan vi när som helst hamna i situationer som kräver att vi använder de få verktyg vi har för att sätta press på arbetsköparen. Det kan handla om att försöka sätta stopp för en privatisering av ett folkbibliotek eller att sprida information om att en arbetsköpare vägrat betala ut lön till en kollega. Att då upptäcka att endast de sämsta och mest trubbiga verktygen finns kvar i den fackliga redskapsboden och att de mest effektiva verktygen i all hast slängts bort av våra egna fackliga företrädare borde vara nog för att se behovet av en nytändning inom fackföreningsrörelsen.

Som syndikalister har vi valt att vara med i ett fackförbund utan fackpampar. Vi, i likhet med Hamnarbetarförbundet och andra fria fackföreningar, ansluter oss till den självklara principen att makten i en fackförening bör utgå ifrån medlemmarna. Vi och våra kollegor känner vår situation bäst och vi besitter den kompetens som krävs för att föra vår egen talan på arbetsplatserna. Det behövs ingen expertis för att bedriva facklig kamp. Det kan räcka med en diskussion i fikarummet, en gemensam protest mot för mycket helgarbete, en enkel överenskommelse kollegor emellan. En organisation som på ett trovärdigt sätt vill representera biblioteksarbetare kan inte samtidigt organisera chefer, arbeta för ökad lönespridning och skaka hand med näringslivet bakom ryggen på sina egna medlemmar. Så agerar inte ett riktigt fackförbund.

Biblioteken spelar en allt viktigare roll i ett samhälle med stora klassklyftor och alltmer kommersialiserade stadsutrymmen. Det finns ingen annan plats i samhället dit trösklarna är lika låga som till våra folkbibliotek. Universitets-, skol- och specialbibliotek utgör tillsammans med folkbiblioteken en viktig del av navet i vårt demokratiska samhälle. Men biblioteken är ingenting utan sina anställda. Det är ju vi som gör jobbet! Självklart ska vi kunna kräva inflytande över våra arbetsplatser. De rättigheter vi idag tar för givet vilar i grunden varken på lagstiftning eller på arbetsköparnas goda vilja. De vilar på vår förmåga att se varandra som kollegor, att prata oss fram till gemensamma krav och komma överens om att trots våra olikheter backa varandra i konflikter med arbetsköparen.

Som biblioteksarbetare har vi mer gemensamt med arbetare inom andra branscher än vad vi har med våra egna chefer. Konflikträtten är värd att försvara, inte bara för vår egen skull utan för alla i Sverige som säljer sitt arbete. Gör det tillsammans, antingen genom att sätta press på ditt nuvarande fackförbund eller gå med i ett som vill göra skillnad på riktigt.

Hanna Karlsson, Norrköpings LS av SAC Syndikalisterna

Joel Nilsson, Stockholms LS av SAC Syndikalisterna

Läs mer

32 haiku-dikter om arbetslivet

Jag hade en gång

en liten, liten budget

Nu är den mindre

Veckans boktips måste bli en liten bok med 32 haiku-dikter som getts ut av Svenska kommunaltjänstemannaförbundet, SKTF-tidningen och förlaget Premiss. Kommunalanställda från vården, barnomsorgen, den kommunala servicen och kulturen (flera handlar om bibliotek) har skrivit om sin arbetssituation på ett finurligt sätt. Läs och begrunda! Bokens titel kommer från denna dikt:

Arbetsdomstolen

Chefen röd som körsbärsblom

Målet gick min väg

Chefen röd som körsbärsblom : 32 haikudikter om jobbet

Mats Myrstener

Varför är det så tyst på biblioteket?

Hörde miljöminister Ek slingra sig som värsta Åkervinda i ekot i morse angående vargjakten. Men vad hon sa kan kort sammanfattas som så, att om inte Sverige snabbt anpassar sig efter EU-reglerna i frågan, så är risken att EU kommer att ta över beslutsrätten över den svenska vargjakten. Det kan alltså gå med vargfrågan som med Grekland och Italien, demokratiskt valda företrädare eller fattade beslut slängs på historiens sopphög och överstatliga tvångsåtgärder införs. Tidigare talades det mycket om EUs demokratiska underskott, nu tycks man istället ha en allvarlig kris på grund av ett demokratiskt överskott, som snabbt måste avvecklas.

Dessvärre är detta inte bara ett problem på EU-nivå, utan det har blivit ett smygande gift som spritt sig i hela samhället. I den stolta formuleringen i vår grundlag om att ”alla makt utgår från folket” tycks ordet utgå fått en ny betydelse, mer som i ”utgånget datum.” Istället har vi fått illusionen om valfrihet.

Ser fram emot den dag då valfrihet ändrar betydelse och står för friheten att slippa välja elbolag, tågentreprenör, vårdgivare, pensionsfonder, etc. Val som gör mig ansvarig för konsekvenser och problem som jag inte rimligen kunnat ta ställning till, men där jag får ”skylla mig själv”.

Denna förödande ideologi, det elfte budet, som min son ironiskt kallade det på 90-talet, ”Tänk på dig själv och skit i andra” predikas nu från maktens blånande höjder i termer av frihet, lönsamhet, marknadsanpassning, konkurrens och effektivitet. För den offentliga sektorn är konsekvenserna förödande, säg Carema det räcker. Tidningarna, nu även de borgerliga fylls av rapporter och artiklar som visar på det ur välfärdssamhällets synpunkt ineffektiva, oekonomiska och omänskliga i denna utveckling, så förhoppningsvis har det snart dragits så många gånger i nödbromsen att tåget stannar och backar in på ett nytt spår.

Men för att för att detta ska ske måste tystnaden bland offentliganställda brytas, fler måste våga stå upp, organisera sig och ta striden mot de ökande klyftorna, den tilltagande orättvisan och den minskande demokratin på snart sagt alla områden, som marknadstänkandet som överideologi leder till.

Givetvis gäller detta även biblioteksvärlden. Alla dessa vackra ord om biblioteket som ett värn för yttrandefriheten, en arena för demokratin med uppdrag att motverka klyftor och garant för fri och jämlik tillgång till information, inte är de trovärdiga om de inte innefattar även biblioteket själv.

Det har blivit så förlamande tyst på biblioteken. Att det inte är hälsan som tiger still har visat sig i undersökningar vid flera av våra största bibliotek. Det finns i dag en enorm brist på civilkurage på alla nivåer. Det finns en stor rädsla som brer ut sig inom alla offentliga verksamheter, inom det privata har den väl alltid funnits, en rädsla för att säga ifrån, att protestera, att uppfattas som obekväm, förändringsobenägen, illojal och avvikande. Vad är man rädd för? Jag har frågat många men får bara diffusa svar och anar en uppgivenhet inför den radikala maktförskjutning som skett inom arbetslivet. Tidigare har problem på arbetsplatser ofta diskuterats i termer av dåligt ledarskap och bristande resurser, nu är budskapet att mår du inte bra, inte trivs, vill förändra eller på något sätt inte ”klarar jobbet” så är det ditt eget fel, du är en förlorare och bör helst försvinna eller åtminstone straffas med dålig löneutveckling. Systemet med individuella löner är ett sataniskt instrument för att kunna härska genom att splittra. Det är förnedrande för såväl arbetsgivare som arbetstagare då det bygger på en människosyn som motverkar solidaritet och samarbete och uppmuntrar egoism och ögontjäneri.

Man vågar inte protestera när man anser något vara fel då filosofin nu är , att det gäller att gilla läget. Exempelvis har Stockholms kulturborgarråd sagt rent ut i pressen att bibliotekspersonalen är förändringsobenägen och borde se sig om efter annat jobb om de inte anpassar sig . Vart det leder kan man läsa sig till i Barbara Ehrenreichs skrämmande bok ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Läste också nyligen en liten anspråkslös bok om att organisera sig och göra motstånd, ”Hopsnackat. Folkrörelse på arbetsplatsen” och inser hur långt bort från 70-talets protesterande och strejkande vi kommit. Göran Greider menar i sin bok ”Det finns en väg ut ur det här samhället” att en ny vänster måste ha sitt ursprung och organiseras utifrån arbetsplatserna. Det känns inte så hoppfullt idag när vi tycks vara åter på ruta ett. Men plötsligt händer det…………

Ingrid Atlestam

ps detta är en del av enartikel som jag sliter med till nästa nummer av bis, så tacksam för alla synpunkter. Bryt tystnaden!

Se upp om du blir avskedad…

… för regeringen vill göra det billigare för arbetsgivaren att säga upp dig:

http://www.rod.se/regeringen-vill-avskaffa-l%C3%B6n-under-upps%C3%A4gning