Category Archives: arbetarlitteratur

Hur mår den svenska arbetarlitteraturen?

moa_martinson_1957

Moa Martinson, en av författarna som satte arbetarlitteraturen på kartan.

Hur är den svenska arbetarlitteraturens status idag? Flera nya författare har etablerats och uppmärksammats i svensk offentlighet. Samtidigt så menar andra att arbetarklassens litteratur försvinner i den bråda mittfårans informationsflöde, trots enskilda författares framgångar.

 

LO-tidningen Arbetet har förtjänstfullt rapporterat om arbetarlitteraturens nytändning de senaste åren. Som exempel nämns poeten Jenny Wrangborg och författare som Anneli Jordahl och Kristian Lundberg. Alla erkända författare som med framgång skrivit om arbetet och arbetarklassens villkor i vår tid. Men synen på genren är inte helt okomplicerad.

Förr året kom antologin ”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur som sätter samtidens arbetarlitteratur i en historisk kontext. Antologin frågar sig hur klass finns och görs, och hur detta märks i arbetarlitteraturen. Professor Magnus Nilsson konstaterar att genren har ”erkänts som en central strömning i den nationella litteraturen” men menar att arbetarlitteraturens status har varierat över tid sen genrens uppkomst. Idag vittnar många av de samtida författare som benämns som arbetarförfattare att de ”glöms bort” av mainstreammedia. För dessa författare betyder stödet från arbetarrörelsen genom sina tidskrifter och fackförbund, desto mer. Trots att vi kan prata om en nytändning för arbetarlitteraturen genom ett fåtal erkända författare, så kämpar genren i sig för uppmärksamhet.

Det förekommer dock initativ för att ge den svenska arbetarlitteraturen större synlighet. Podcasten ”Arbetarlitteratur” har startats av Mattias Torstensson som menar att arbetarlitteraturen är Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. För att ge arbetarlitteraturen större uppmärksamhet i sitt eget land har Torstensson startat podden som kommer ut varannan vecka.

Länkar:

Het temperatur för arbetarlitteratur

”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur

Arbetarlitteratur (podcast)

Tobias Willstedt

Den obekväme Fridell

”Folke Fridell hade skåpat ut hela författarkåren som inkompetent att skriva om maktförhållanden på arbetsplatserna. Kristian Lundberg skulle bli den enda godkända, jämte möjligen Göran Greider och poeten Jenny Wrangborg.”

Så skriver Anneli Jordahl i Aftonbladet apropå Jan-Ewert Strömbecks debattbok Folke Fridell och arbetets ofrihet som just utkommit på förlaget h:ström.

Fridells debutroman Tack för mig grottekvarn, väckte när den kom 1945 ett ramaskri inom arbetarrörelsen – Fridell var syndikalist – för sin skildring av arbetet som monotont och tråkigt, och arbetaren som i grunden bekväm och arbetsskygg, tungsint och pessimistisk.

Men Jordahl blir också överraskad när hon läser om Fridells mästerverk Död mans hand. För dess bistra humor i all bedrövelsen och tristessen, friskheten i språket, som blir som ”en upplivande vitalitet i svärtan”.

Den tillhör arbetarlitteraturens verkliga klassiker, Jordahl jämför den – helt rättvist – med Kurt Salomonssons Grottorna eller Kerstin Ekmans Änglahuset.

Mats Myrstener /bild: http://www.tradera.com

Bild

Arbetets villkor

Hur många gånger har ni hört eller läst ordet ”arbetslinje” de senaste åren? Hur mycket statistik över antalet sysselsatta eller andelen arbetslösa har producerats sen 2008 års finansiella krasch? Moderaterna är det nya arbetarpartiet och alla riksdagspartierna försöker lösa den gordiska knuten med en uppsvullen ungdomsarbetslöshet. Med allt detta prat om arbete är det lätt att tycka att intresset för arbetarförfattare borde vara skyhögt. Tyvärr är det inte så – för arbetets villkor och vardagen på arbetsplatsen är något som effektivt osynliggörs när politikerna hamrar på om arbetslinjen. Likaså situationen för dem som blir lämnade utanför – de som aldrig haft och aldrig kommer ha en arbetsplats att gå till. För er som vill läsa om detta kan jag bara tipsa om författare som Jenny Wranborg, Johan Jönson, Hassan Loo Sattarvandi och många andra som alla borde uppmärksammas mer.

Föreningen arbetarskrivare riktar sig mot författare som har arbetet som utgångspunkt. Besök deras blogg för bevakning av ny och gammal arbetarlitteratur i Sverige och stöd för dig som skriver själv. Föreningen delar sedan 1995 ut stipendium till skribenter som inte tidigare har publicerat sig i bokform. Läs mer om stipendiet här. Din text måste vara inskickat senast 15 januari.

Tobias Willstedt