Kategorier
BiS föreningen nyhetsbrev

Läs BiS nyhetsbrev för april

Ur innehållet i april månads nyhetsbrev:

  • Biblioteksplanerna måste följa lagen!
  • Medverka i nästa nummer av bis
  • BiS anordnade samtal om bibliotekspolitik och valde en ny styrelse

Låt inte bibliotekens skatter vittra sönder, skrev journalisten Erik Fichtelius nyligen angående den utredning om nationell biblioteksstrategi som han själv var med om att ta fram. Utredningens rapport, som fick namnet Demokratins skattkammare, har varit under beredning på kulturdepartementet sen 2019. Är Fichtelius uppmanande debattartikel ett tecken på att det ännu finns liv i frågan?

En frågeställning som mycket väl hade kunnat platsa i en sådan strategi är den om en tillsynsmyndighet för biblioteken. Lena Lundgren har grävt i turerna kring Sölvesborgs biblioteksplan och funnit att flera formuleringar även i den plan som till slut antogs strider mot bibliotekslagen. Att den typen av överträdelser kan ske utan påföljder aktualiserar behovet av kontrollsystem.

När BiS arrangerade ett bibliotekspolitiskt samtal med Lawen Redar från Socialdemokraterna och Torun Boucher från Vänsterpartiet fick de reflektera över situationen i Sölvesborg och lösningar på problematiken. De var dock inte positiva till tanken om en tillsynsmyndighet. Läs mer om varför och vad de tänkte om andra bibliotekspolitiska frågor i kommande nummer av bis.

Följ biblioteksdebatten

Prenumerera på BiS nyhetsbrev utan kostnad.

Redaktionen

Kategorier
bibliotek nyheter Sverigedemokraterna

Biblioteksplanerna måste följa lagen!

Medierna har uppmärksammat konsekvenserna för den lokala kulturpolitiken av att SD har tagit ledningen i Sölvesborg, bland annat för konstinköpen. Mycket uppmärksamhet fick också behandlingen av den biblioteksplan för åren 2019–2022 som kultur- och bibliotekschefen Sofia Lenninger lade fram 2018. Den återremitterades på initiativ av kommunstyrelsens ordförande Louise Erixson (SD) och under beredningen av ärendet fick Sofia Lenninger sluta sin tjänst med avgångsvederlag. Mycket litet har däremot skrivits om hur den biblioteksplan som antogs av kommunfullmäktige i december 2019 skiljde sig från det ursprungliga förslaget. 

Turerna var flera och inte helt lätta att följa. Jag har försökt förstå behandlingen av ärendet med hjälp av dokument dels på kommunens hemsida, dels från kommunkansliet. Den första återremissen, den på Louise Erixsons initiativ, handlade om att biblioteksplanerna för folk- respektive skolbiblioteken, som hade hanterats av två olika förvaltningar och nämnder, skulle sammanfogas till ett dokument. Men av tjänsteskrivelsen till det reviderade förslaget framgår det också att ”I syfte att tydliggöra en ny inriktning i politiken, har också vissa strykningar och ändringar gjorts i planen”. Ytterligare en återremiss genomfördes på oppositionens (S, V, C och L) initiativ för att med hjälp av Sveriges kommuner och Landsting (SKL, nu Sveriges Kommuner och Regioner, SKR) utreda om ändringarna stred mot bibliotekslagen.1 Kommunledningen drog slutsatsen att så inte var fallet och kommunfullmäktige antog en ny biblioteksplan för åren 2019–2022 den 9 december 2019. S, V, C och L reserverade sig mot beslutet.

Ändringarna i den nya biblioteksplanen

Jag kan konstatera att skillnaderna mellan det första förslaget och den biblioteksplan som antogs i december 2019 inte är så stora men ändå visar en ”ny inriktning”. Förutom några mer formella ändringar har följande gjorts:2

  • Under rubriken Särskilda grupper identifieras ”kringgrupper” som kan bli föremål för särskilda insatser och där har ”föreningar för olika invandrargrupper, omsorgspersonal m.m.” strukits och helt enkelt ersatts med ”m.fl.
  • Under Mål 1 (kvalité och bredd) och underrubriken Det här vill vi utveckla 2019–2022 återfinns punkten: ”pröva metod för att få mer delaktighet från allmänheten i bibliotekets utbud av medier och tjänster och i detta särskilt söka upp prioriterade grupper som t ex barn och unga och representanter för minoritetsspråken.” Där har hela den understrukna delen av punkten har strukits. 
  • I den följande punkten ”öka andelen aktiva låntagare bland kommuninvånarna t ex. genom uppsökande verksamhet” har de understrukna orden tagits bort.
  • Under Mål 2 (livslångt lärande) och underrubriken Det här vill vi utveckla 2019–2022 har hela denna punkt strukits: ”I samverkan med integrationssamordnare och Arbetsförmedling undersöka möjlighet att förlägga viss handledning och kursverksamhet för exempelvis nyanlända i våra bibliotek.” Den har ersatts med en allmän formulering i en punkt om Lärcentrum. 
  • Under Mål 3 (läsfrämjande) och underrubriken Skola har hela följande punkt strukits: ”erbjuda böcker/media på andra språk och samverka med modersmålslärarna”.
  • Under Mål 7 (demokrati och yttrandefrihet) och underrubriken Det här vill vi utveckla 2019–2022 återfinns följande punkt med det borttagna understruket och det tillagda fetat: få fler samarbeten med studieförbund för utställningar, föredrag debatter och liknande som främjar gemenskap och förståelse och integration för varandras olikheter.
  • Under Mål 8 (bibliotek för alla) och underrubriken Idag förverkliga (sic) vi målet genom att återfinns följande punkt med det borttagna understruket och det tillagda fetat: köpa in böcker på två parallella språk för målgruppen barn och unga i syfte att tillgängliggöra svensk litteratur för både barn och vuxna med annat modersmål än svenska.

Under underrubriken Det här vill vi utveckla 2019–2022 har följande punkt tagits bort: Starta upp fokusgrupper med hemspråkslärare kring medieförsörjning, lässtimulans och aktivitetetssamordning för barn och unga. 

Under underrubriken Nyckeltal har punkten antal olika språk som har lånats tagits bort. 

  • Under rubriken Skolbiblioteken och underrubriken Mål med skolbiblioteken 2019–2022 har punkten 6 ändrats enligt följande med det borttagna understruket och det tillagda fetat: På skolbiblioteken ska finnas litteratur på alla elevers modersmål andra språk än svenska.

Tydlig tendens

Tendensen i ändringarna är tydlig: de handlar om att inte ”ägna särskild uppmärksamhet” (enligt bibliotekslagen) åt invandrare eller nyanlända, inte samarbeta med invandrarföreningar eller hemspråks- eller modersmålslärare, inte föra statistik över utlåning av medier på andra språk, inte erbjuda eleverna litteratur på deras modersmål på skolbiblioteken och inte arbeta för integration. 

Anmärkningsvärt är också att samarbete inte ska ske med omsorgspersonal eller ”representanter för minoritetsspråk” och att uppsökande verksamhet inte ska bedrivas, inte ens till de i bibliotekslagen prioriterade grupperna barn och unga eller ”representanter för minoritetsspråken”, de språk som alltså är de svenska minoriteternas språk. 

Sölvesborgs bibliotek. Foto: Sölvesborgs kommun.

Vad sa SKL? 

SKL/SKR är en intresseorganisation för kommun- och regionledningarna, det är viktigt att komma ihåg. Organisationens roll har aktualiserats, diskuterats och ifrågasatts under pandemin, då den tog på sig rollen som en slags myndighet och också uppfattades och behandlades som en sådan. 

Efter återremiss fick alltså SKL svara på frågan om de föreslagna ändringarna stred mot bibliotekslagen. Även kommunjuristen konsulterades. SKL bedömde att ändringarna låg inom ramen för bibliotekslagen men rekommenderade att punkten 6 i skolbiblioteksdelen förtydligades så att den ”utesluter annan tolkning än att de nationella minoritetsspråken och andra språk än dessa ska tillgodoses”. 

Formuleringen föreslogs i stället lyda: ”På skolbiblioteken ska finnas litteratur även på nationella minoritetsspråk och andra språk än dessa.” Denna ändring har dock inte gjorts utan punkten lyder i den antagna biblioteksplanen fortfarande ”På skolbiblioteken ska finnas litteratur på andra språk än svenska.” Detta kan tolkas så att det räcker med att biblioteket har litteratur på engelska och ytterligare ett språk, vilket som helst och inte heller med nödvändighet på minoritetsspråken.

”Andra språk” är alltför allmänt och odefinierat. Regionbibliotek Stockholm har nyligen publicerat en regional medieutredning.3 Där problematiseras begreppet ”andra språk” på ett sådant sätt att engelska har uteslutits ur statistiken eftersom engelskspråkig litteratur på flera sätt spelar en annan roll. 

Tillsynsmyndighet behövs!

Att SKL:s jurister har godkänt de föreslagna ändringarna i Sölvesborgs biblioteksplan är häpnadsväckande. Det är uppenbart att flera formuleringar strider mot bibliotekslagen. Den nya kultur- och bibliotekschefen Anders Nylander bekräftar också att ingreppen ingår i en politisk agenda i en intervju i Biblioteksbladet i augusti 2020. Med biblioteksplanen minimerar Sölvesborg medvetet tillgången till litteratur på språk som invånarna talar och hindrar alla ansträngningar att nå prioriterade grupper eller stödja de svenska minoritetsspråken.  Det gäller både att inskränka utbudet av litteratur på språk som invånarna talar och att inga ansträngningar ska göras för att nå prioriterade grupper eller stödja de svenska minoritetsspråken. Men SKL ser till kommunledningens intressen och inte medborgarnas. 

Sölvesborgs bibliotek. Foto: Sölvesborgs kommun.

Det som var tråkigt var att man strök i mångspråk. Det tillhör en politisk agenda som SD har haft så det var väl därför

Anders Nylander, biblioteks- och kulturchef i Sölvesborg sedan hösten 2020 i en intervju i Biblioteksbladet 25 augusti 2020. 

Det väcker frågan om en tillsynsmyndighet för biblioteksväsendet. Kungliga biblioteket (KB) har i uppdrag att följa upp hur biblioteksplanerna utformas och används samt gör analyser av innehållet. KB försöker identifiera trender men har inte något tillsynsuppdrag när det gäller uppföljningen av biblioteksplanerna.4 Kulturrådet (KUR) villkorar sina bidrag till biblioteken med att det ska finnas politiskt antagna biblioteksplaner men granskar inte heller om lagen följs. Vid bedömningen av ansökningarna konstaterar KUR bara om det finns en plan och om det som sökande planerar utgår från bibliotekslagen.5

Bibliotekslagen har tidigare ändrats några gånger och nu är det dags för en ny precisering för att den inte ska bli helt tandlös! Det måste bland annat klargöras vad prioritering innebär. ”Särskild uppmärksamhet” måste också definieras så att det blir tydligt att uppsökande verksamhet av olika slag och samarbete med förmedlare tillhör de metoder som ska användas för att nå de prioriterade grupper som uttryckligen omfattas av bibliotekslagen. 

Lagen säger om KB: ”Myndigheten ska tillsammans med de regionala biblioteksverksamheterna och kommunerna följa upp hur de biblioteksplaner som antagits har utformats och hur de används.” Den formuleringen måste preciseras och skärpas så att KB inte bara ska ”följa upp” utan också kontrollera att biblioteksplanerna följer bibliotekslagen. Dessutom måste det finns sanktioner, till exempel så att kommunerna vägras statliga bidrag till biblioteken om inte lagen följs. Annars kan kommuner som Sölvesborg på egen hand tolka formuleringarna och tänja på kraven i bibliotekslagen på ett sätt som strider mot intentionerna med densamma. 

Fotnoter

  1. Bibliotekslagen 5 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
    1. de nationella minoritetsspråken,
    2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
    3. lättläst svenska.
  2. Jag har gjort välvilliga tolkningar och avstått från att ta upp några mindre ändringar. 
  3. Medieutredning vid Regionbibliotek Stockholm – nulägesbeskrivning samt förslag till samverkansinitiativ [2022]. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
  4.  Enligt Oskar Laurin, KB,  i mejl 2022-02-24.
  5.  Enligt Lotta Brilioth-Biörnstad, Kulturrådet, i mejl 2022-02-22.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Medverka i nästa nummer av bis!

Snart kommer vi börjar arbeta med nästa nummer av bis och vi tar gärna emot bidrag av olika slag!

bis är en ideellt driven tidskrift av och för oss som jobbar med bibliotek och biblioteksverksamhet. Återkommande inslag i tidskriften är:

  • Artiklar
  • Noveller och dikter
  • Krönikor
  • Recensioner

Nästa nummer har inget särskilt tema utan du är fri att skriva om vad du vill. Skicka in ditt bidrag till redaktionen senast 13 maj. Vi tar emot både text och illustrationer.

Mejla till tidskriftenbis@gmail.com.

Läs mer

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Redaktionen

Kategorier
boktips

Felicia Stenroth: Handens rörelser (2020)

Jag läste en recension där den här boken kallades ”den nya arbetarlitteraturen”. Och det kan nog stämma. Begreppet ”arbetarklass” nämns en gång, men jag tror inte huvudpersonen Ida funderar särskilt mycket över det. Lika lite som över den pappa hon aldrig sett, bara på kort. Hon bor i en miljonprogramsförort i Stockholm och jobbar på ett callcenter som verkar tillhöra ett telebolag. Hennes mamma Sofia är sjukvårdsbiträde, när hon inte dricker för mycket vin och blir full och hamrar på pianot. Ida har tagit hand om sin mamma sedan hon var barn, hanterat hennes periodiska supande och allt annat så att hemmet inte ska rasa ihop. Boken är en blandning av poesi och prosa och är författarens fjärde. Den är fascinerande. Livet sniglar sig fram, inget särskilt händer, men Ida iakttar allt och gör poesi av verkligheten. Michel bor lite varstans, ibland på vandrarhem, hans gamla mor bor i en annan stad. Han lever på frukt som han snor från fruktskålen på jobbet. Linn är ”gamer” och spelar dataspel. Nico delar lägenhet med sin mamma som är svårt sjuk. Ida träffar ibland sin flickvän Edita, som är larminstallatör. 

Det är det nya proletariatet boken skildrar. De har aldrig pengar över, åker inte på semester eller går på restaurang. De äter så litet och så billigt som möjligt, betalar bara de absolut nödigaste räkningarna, i första hand hyran, ibland elräkningen. Ida arbetar ständigt men tjänar alldeles för lite eftersom hon saknar utbildning. Hon säger att hon glömt hur det känns att vara ledig. När hon inte svarar i telefonen läser hon i en bok om arbetets meningslöshet. Den skulle kunnat vara skriven av Thomas Piketty. Det här är en berörande och viktig bok.

Kategorier
boktips

Mats Hermansson: Farsan (2020)

En varg söker sin podd, eller i det här fallet kanske snarare: en bok söker sin läsare. Och i det här fallet blev det en fullträff, en sådan där som varje bibliotekarie gläds åt. Mats Hermansson, som är präst i Svenska kyrkan, är född 1957 och därför kan jag i det mesta känna igen mig i denna barndoms- och uppväxtskildring: alltifrån ”kvartslampan” som fanns i många hem, en föregångare till solariet, till uttryck som att ”få främmande”, som man sa när det kom en annan familj på besök. Bokens Farsan, som är centrum i hela berättelsen, är en tidens muskelkarlakarl ut i fingerspetsarna: från åren som sjöman, arbetet som verkmästare på skofabriken i Örebro till det som gymnasieingenjör på Tetra Pak. En man som läser Det Bästa men också går på stadsbiblioteket och läser om stora män som upptäcker världen, som tar sin lördagsgrogg, där Explorer-vodka är bas, och klår upp sin fru och de båda sönerna när han blir full.  Men sedan (när han är nykter) blir han ångerfull, ynklig och rolig, alltid uppfinningsrik, full av historier, och beundras av Mats och hans bror Gert. Detta pågår ända till den dag när Mats vägrar ta emot mer stryk, föräldrarna skiljer sig, och Farsan försvinner ut i periferin, vingklippt och ömklig och mest av allt beklagansvärd.

Jag får många litterära associationer: Gorkijs Min barndom, med det kärleksfulla porträttet av morfar som är en hustyrann av stora mått men också full av historier och berättelser om det gamla Ryssland, Åsa Linderborgs barndomsskildring om den försupne men snälle fadern och gammelsossen/socialisten, eller PC Jersilds fina barndomsskildring Fem hjärtan i en tändsticksask. Farsan är samtidigt en skildring av folkhemmet där Kärnfamiljen med stort K stod i centrum. Från Farsans hårda uppväxt på landet med sju syskon på gränsen mellan Närke/Västmanland, hans klassresa till det småborgerliga livet i Örebro – men också hans fasthållande vid arbetarklassens värderingar, engagemanget för kriget i Vietnam och hans klassmedvetande vid diskussionerna kring groggbordet.

Jag blev genast förtjust i den här boken och tänker på bokserien ”Liv i Sverige” som bortgångne Göran Palm var med och redigerade. Boken om Farsan är välmatad och hade kanske behövt redigeras lite hårdare för att bli ännu bättre, bland annat svävar den ut till en tid i Göteborgs Haga innan det revs. Den är övertydligt detaljerad, men Hermansson skriver väldigt bra och ger liv åt ett 1900-tal som sannerligen fört utvecklingen framåt – positivt för väldigt många, men också negativt, inte minst för miljön. Jag hoppas att den finner många fler läsare!