Kategorier
Uncategorized

Ska bis e-xistera?

På BIBLIST pågår nu en debatt om e-böcker contra ”riktiga böcker”. I ett av de senaste inläggen handlar det även om tidskrifter på nät eller papper.

Inom bis redaktion och styrelse har frågan om bis ska övergå till att bli en nättidskrift diskuterats på varenda möte de senaste åren.

Argumenten för e-tidskrift är mest ekonomiska, tryckning och distribution är tunga poster i budgeten.

Tidigare nummer läggs nu snabbt ut i fulltext på nätet.

Skälen för att behålla papperstidningen är att den syns, det är en händelse när den kommer, den kan hittas även av den som inte letade efter den eller ens kände till dess existens. Många, eller är det kanske bara åldriga bissare, föredrar att läsa i pappersform.

Någon annan där ute i cyberrymden som har erfarenhet av att övergå till e-existens? För- och nackdelar?

Vad tycker alla ni som brukar läsa bis?

Och alla ni som råkat hitta hit men inte är idoga bisläsare, skulle ni kasta er över ett nytt nummer om det låg på nätet?

Ni som skriver i bis, skulle ni göra det även i en e-tidskrift? Skulle det innebära någon skillnad vad gäller hur och vad man skriver?

Frågetecknen är många, varsågod att svara, om, hur och var ska bis existera i framtiden, efter snart fyrtio år på papper?

Ingrid Atlestam

Kategorier
Uncategorized

Framgångsrikt och nödvändgt

Besökte häromdagen ett grannbibliotek i rik en kranskommun, där de väletablerade bor, en resa mellan två biblioteksvärldar. Från nordöstra Göteborgs små stadselsbibliotek, som med mycket begränsade resurser erbjuder media på en mängd språk, där studerande av alla de slag dominerar bland användarna, där biblioteket är porten in i det svenska samhället, där de som hamnat utanför det mesta här i världen har en fristad, till ett nyrenoverat huvudbibliotek med goda resurser att serva en etablerad medelklass med media mer för nöje än nytta.
Läste i Metro idag fredagen den 13 juni om en undersökning om vilka kommuner det är bästa att bo i. Metros källa är tidskriften Fokus. Överst på listan ligger Danderyd, sedan kommer Lund, Lomma och Vellinge. På sjunde plats kommer Täby, en kommun ökänd för sin bibliotekspolitik. Vad man rankar efter är inkomst, utbildningsnivå, låg arbetslöshet, låg skilsmässofrekvens, stor företagsamhet, låg skattenivå och liknande faktorer.
Bäst för vem, kan man undra, för inte blir väl den lågutbildade, arbetslösa ensamstående mamman från Kurdistan rik och högutbildad om hon mot alla odds lyckas ordna bostad i Danderyd eller Täby? Vad för biblioteksservice skulle hon få där? Camilla Läckberg och en massa resahandböcker till exotiska länder?
Klyftorna växer till förkastningsbranter och alliansen hejar på och man börjar tvivla på att fem myror verkligen är fler än fyra elefanter.

Myror i alla bibliotek förenen eder och läs rapporten”Framgångsrikt, men förbisett – om bibliotekets betydelse för integration” gjord av Peter Almerud på uppdrag av Svensk biblioteksförening på vars webbplats rapporten finns att hämta, www.biblioteksforeningen.org
Se sedan till att alla bibliotek blir mer nytta än nöje, för varför ska det annars vara gratis?
Ingrid Atlestam

Kategorier
Uncategorized

Makt 2.0

Läs Bengt Wahlström: Guide till det virtuella samhället. Trender i maktkampen mellan den verkliga och den virtuella världen (2007) och du inser att det finns ingen tid att vara 68-nostalgisk utan nu gäller det att hänga med in i nya världar.
När nio av tio ungdomar och mer än varannan vuxen använder internet dagligen står vi inför en ny verklighet. Nya arenor och mötesplatser skapas och individen i olika roller (konsument, användare, väljare eller medborgare) är på väg att verkligen ta makten.
Boken handlar om hur denna maktkamp mellan den verkliga och virtuella världen utvecklas och vilka konsekvenser den får på många olika områden i samhället.
Första delen innehåller en genomgång av de fyra olika arenor som tillsammans bildar det virtuella samhället:
Bloggarna
Sociala nätverk och media som MySpace, YouTube och Facebook
De virtuella världarna med Second life i spetsen
De kollaborativa systemen som Wikipedia och Amazon, där alla bidrar, medvetet eller omedvetet med sin kunskap
Andra delen tar upp hur det virtuella samhällets framväxt påverkar olika delar av vårt ”riktiga” samhälle. De områden som avhandlas är:
– Politik
– Kultur, media och underhållning
– Reklam och marknadsföring
– Handel och konsumtion
– Innovation och produktion
– Bank och finans
– Vård och omsorg
– Skola och utbildning
– Företagssektorn
Boken avslutas med en diskussion kring Makt 2.0 som en gemensam beteckning för den kraft som det virtuella samhällets olika arenor tillsammans utgör. Vem äger denna makt och vad kan den användas till?
Vad gäller kultur är boken rätt mager, men för övrigt ger den rätt hisnande perspektiv på vad som eventuellt håller på att hända i såväl ”real life” som i det virtuella och framförallt förhållandet mellan dessa världar.
Bibliotek nämns givetvis inte, men troligen anser författaren att det är något som tillhör en snabbt försvinnande verklighet. Men skulle inte biblioteken även i detta avseende kunna vara en mötesplats mellan olika världar?

Läs , begrunda och diskutera!

Ingrid Atlestam

Kategorier
Uncategorized

Från allt "genast till" dagligt gnet

Att bara tala om maj-68 är att förenkla något som började mycket tidigare. Som student-64 var jag med i den första Vietnamdemonstrationen i Göteborg redan 1965 och sedan följde tre år med massor av politisk aktivitet inom framför allt SDS, Studenter för demokratiskt samhälle, en organisation vars historia jag inte vet om någon fördjupat sig i?
Maj -68 började jag som provelev vid Göteborgs stadsbibliotek, ”huset Möhlenbrock” och kom då in i en värld jag knappt visste fanns vad gällde hierarki, klädkod och rädsla. Sedan dess har såväl biblioteksvärlden som den utanför radikalt förändrats. Ännu har jag inte kommit därhän att jag hunnit analysera vare sig min eller världens påverkan av det så kallade maj-68, som bis är en av de sista övervintrarna från. All tid behövs för att jobba vidare utifrån de värderingar som då var grunden för det politiska engagemanget. En mycket populär bok då hette något i stil med var ”revolution på arbetstid”(hittar inte den i Libris) och det är väl det vi i det lilla alltjämt försöker göra?
Men som Mats skriver så är en av de stora skillnaderna, att då hade man en enorm framtidstro, världen kunde bara bli bättre, nu känns det snarare som att det gäller att dra ett litet strå till den stack som gör att klotet inte alltför snabbt går under på grund av snedfördelningen av makt och resurser.
Ingrid Atlestam

Kategorier
demonstrationer

1968 eller 40 år i backspegeln

27 maj 1968 ockuperades studentkårens hus på Stockholms universitet i 48 timmar, det var kulmen på vad Niklas Ekdal avfärdar (DN 25 juni), lite överlägset, som ”de mättas revolution”. Han erkänner att han själv inte var närvarande. Själv var jag också för ung, en mätt fjortonåring i den borgerliga delen av Umeå märkte knappt av att 1968-rörelsen passerade ens, allra minst i ”det röda Umeå”.
Men till skillnad från Ekdal vill jag gärna försöka sätta 1968-året i ett större historiskt sammanhang. Kanske se det från lite andra synvinklar än den snävt partipolitiska. Då framstår 1968 som den (kanske sista) stora proteströrelsen i Sverige. Internationellt fick den ändå större dimensioner med Vietnamkrig, inte minst i USA och Frankrike. Det var ett sorts logiskt slut på den borgerliga revolution som Europa och USA genomgått sedan 1789. Den sista gång den unga medelklassen opponerade sig i Europa (före EU). Idag tiger den still, mån om att inte ge upp förlorad mark till kineser och koreaner, indier och araber.
Man kan inte jämföra 1968 med 1989 som Ekdal gör (hans slutsats är att 1989 är mycket ”viktigare” än 1968). Så vida man inte vill likställa äpplen med päron förstås, de är ju trots allt ganska lika till storlek, smak och utseende. 1989 var ett öststatsfenomen, befrielsen från år av sovjetiskt tyranni, som naturligtvis påverkade övriga världen på olika sätt, inte minst mentalt, och inte bara positivt. 1968 berörde också en stor del av världen, och på ett helt annat sätt.
Det var ju en ungdomsrevolt inte minst. En generationsprotest. Utbildningsrevolutionen i Sverige hade ju också medfört att tusentals barn från arbetarklassen kunde studera vidare till gymnasium och universitet. Det är inte minst socialdemokraternas förtjänst. Klassamhället såg ut att försvinna med den generella välfärden.
1968 kunde faktiskt studenter, pojkar och flickor, från borgerlig och proletär miljö mötas i demonstrationstågen. Det var ju en otänkbarhet femtio år tidigare. För kvinno- och fredsrörelsen, för miljörörelsen och för intresset för tredje världen, var 1968 en enorm utlösare av aktivitet. Man behöver bara titta på Tyskland, där rörelsen omvandlade det tyska samhället i grunden. Nazismen, som tidigare sopats under mattan, kom upp i ljuset. Kvinnofrågorna också. Den ”tysk-tyska frågan” likaså. Till skillnad från England och USA drabbades Tyskland och Norden inte av en feminismens kraftiga ”backlash” på 1980-talet. Även i Frankrike tog kvinnorörelsen steg framåt. Mycket tack vare 1968-studenternas antiauktoritära engagemang.
Kanske viktigast: Man trodde att det gick att förändra samhället, inte bara på ett personligt plan. Idag verkar den tron vara totalt bortblåst. Det mediasamhälle vi lever i idag är mycket annorlunda än det var 1968. Revolutionen sker nu i bloggande och på internet, istället för på gatorna. Revolutionen har blivit individualistisk, och därmed ofarlig för de som har makten. Dagspressen gör allt för att spä på denna tendens, tyvärr.
Idag sker revolutionen på andra ställen i världen, långt bort från oss: i Sydamerika, i Sydafrika, i Nepal. En stor antikapitalistisk internationell rörelse bygger vidare på landvinningarna på 1968, som World Social Forum, vars europeiska möte hålls i Malmö i september. Men den svenska medelklassens barn verkar ganska ointresserade idag. Eller har jag fel?
I Sverige kanske 1968 var det sista uttrycket för ett pluralistiskt-politiskt samhälle där medborgarens åsikter räknades? Vi hade ett tydligt vänsterparti, socialdemokrater som fortfarande försvarade den allmänna välfärden, ett tydligt högerparti osv. Nu ser vi i stället en långsam förskjutning mot mitten från alla partier, där moderater, center- och folkpartister, miljöpartister och sossar möts och trängs under baneret ”Det Nya Arbetarpartiet”. Alla verkar trivas väldigt bra i den nya skepnaden som arbetarparti. Och då kan 1968 verka ännu mer avlägset. Och visst har Ekdal rätt i att det konstiga året då blir allt mer och mer ”mystifierat”. Historien har ju en tendens att utvecklas i den riktningen, inte minst i massmedia.
Många Bissare har naturligtvis egna minnen från det famösa året. Några av dessa får vi kanske ta del av i den historik som föreningen ska ge ut, när vi nästa år fyller våra 40 år!
Mats Myrstener