En nationell biblioteksstrategi – sju år senare

Text: Annelien van der Tang

Vi reser tillbaka till 2015, då regeringen beslutade att Sverige skulle få en nationell biblioteksstrategi. Ett regeringsuppdrag där Kungliga biblioteket skulle föreslå långsiktiga mål och strategier för att främja samverkan och kvalitetsutveckling i hela det allmänna biblioteksväsendet. 

I uppdraget ingick bland annat att belysa:

• bibliotekarieyrkets roll och förutsättningar
• bibliotekens roll för att främja litteraturens ställning
• bibliotekens roll för att främja det demokratiska samtalet, den fria åsiktsbildningen och förmågan till kritisk analys och källkritik. 

2015 fanns ett stort behov av en nationell samsyn och gemensam strategi för att utveckla en biblioteksverksamhet som är förberedd för framtiden. Det svenska biblioteksväsendet stod inför en rad utmaningar såsom:

• sjunkande läsförmåga och klyftor
• teknikutveckling och ändrade medievanor, bristande jämlikhet
• tillgänglighet till litteratur och andra medier för prioriterade målgrupper
• kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning, förmåga till källkritik.

I november 2015 öppnade Gunilla Herdenberg, den tidigare riksbibliotekarien, bibliotekschefskonferensen med orden “Vi ska vara kloka specialister”. Nu har vi 14 rapporter och 36 filmer som många kloka specialister har bidragit till. Under de fyra åren mellan 2015 och 2019 har Bibliotekssverige engagerat sig i den nationella biblioteksstrategin som var ämnet på många möten, kommunalt, regionalt och nationellt. Den nationella biblioteksstrategin diskuterades på bibliotekschefsmöten, regionala dialogmöten med politiker, i kommunfullmäktige, bland kollegor i personalrum och på konferenser.

Intresset för bibliotek ökade

Under perioden Bibliotekssverige arbetade på den nationella biblioteksstrategin blev intresset för och kunskapen om bibliotek mycket större och det fanns ett stort engagemang för biblioteksfrågor, även utanför den egna branschen. 1 700 aktiva medlemmar deltog i Facebookgruppen Nationell biblioteksstrategi, som nästan dagligen diskuterade olika ämnen inom biblioteksområdet. Tillsammans har vi varit glada, arga, frustrerade, entusiastiska och engagerade.

I april presenterades äntligen den efterlängtade nationella biblioteksstrategin. En rapport på 56 sidor med en beskrivning och problemanalys av det svenska biblioteksväsendet som inte skiljer sig från andra rapporter. Vi kan konstatera att Erik Fichtelius med sin journalistbakgrund i alla fall förstod konsten att engagera sina läsare med rapporter i ny form och spännande rubriker. 

Obesvarade frågor

Några reflektioner efter att ha läst regeringens strategi:

Agenda 2030 nämns två gånger i rapporten men endast utifrån synvinkeln att biblioteken bidrar till social hållbarhet genom det läs- och språkfrämjande uppdraget och inom ramen för demokratiutveckling. Bibliotekets samlingar och programverksamhet – som kan bidra till en förändrad världsbild, som kan mobilisera lokalsamhället och kan ge varenda individ ingångar till hur vi som människor kan påverka vår miljö – nämns inte i strategin. 

Det konstateras att biblioteken fyller en funktion inom totalförsvarets civila del och att det i grund och botten handlar om att värna tillgången till faktabaserad och trovärdig information i såväl fredstida normallägen som vid fredstida krissituationer och krig. Det är svårt att avgöra i vilken riktning detta uppdrag ska utvecklas. Är det bra som det är eller har bibliotekets uppdrag fått en ny innebörd? Det är ännu svårare att ta ställning eftersom det samtidigt konstateras att biblioteken har haft olika sätt att agera under pandemin.

Digitala bibliotekstjänster kan vara ett mycket värdefullt verktyg för att bidra till en mer jämlik tillgång över landet. Regeringen kommer i första hand att rikta in sig på befintliga digitala tjänster som riktar sig till de prioriterade målgrupperna. Frågan hur bibliotekspersonal ska förmedla alla dessa nya tjänster förblir obesvarad. 

När det gäller e-böcker avser regeringen under 2022 att ta initiativ till samtal med berörda parter i den bredare frågan om folkbibliotekens e-boksutlåning. Skulle detta samtal inte ha ägt rum inom ramen för arbetet med ett nationell biblioteksstrategi, någon gång under de senaste sju åren?

Magert resultat

Under strategins arbete har det hänt en del positiva saker, för att nämna några: Digitalt först, Digiteket, Världens bibliotek, Bläddra och Stärkta bibliotek. 

Den färdiga strategin fick inte samma uppmärksamhet som beslutet att Sverige skulle få en strategi. Svensk biblioteksförening tycker att strategin ger ett magert resultat, Erik Fichtelius tycker detta är en bra plattform för att börja göra något (efter sju år?) och riksbibliotekarien är glad att det finns en riktning att ta avstamp i. Jag tycker som ordföranden för Svensk biblioteksförening Johanna Hansson att detta är ett väldigt magert resultat. 

Har mina förväntningar varit för höga? Mest av allt saknar jag just nu engagemanget som fanns under strategitiden då vi diskuterade och ifrågasatte allt som hade med bibliotek att göra. 

I Facebookgruppen Nationell biblioteksstrategi läser jag ”En administratör har pausat den här gruppen” den 13 maj 2019. 

Det känns om Bibliotekssverige också har tagit paus. Vi rycker på axlarna och fortsätter vara frustrerade.