Från A till Ö

Från bis 4/2021

På nattduksbordet ligger en trave med böcker. I två av dem har jag börjat läsa, en har jag dissat efter sju sidor, boken längst ned köpte jag för en månad sedan efter att ha läst en recension. En bok man måste ha, men nu när jag väl äger den har den tappat sin attraktionskraft. På mitt skrivbord finns ett tiotal böcker som jag har lånat på bibliotek. Och sedan har jag i vardagsrummet min allra heligaste stapel med böcker som jag absolut måste läsa inom den närmaste framtiden. Högen växer stadigt. Om jag ska tro på alla de som har rekommenderat dessa böcker till mig, har jag många svindlande läsupplevelser att se fram emot.

Det fanns en period i mitt liv där jag tog mig tid att läsa färdigt den ena boken efter den andra. Det var då jag utbildade mig till bibliotekarie för att alla skulle få samma läsupplevelser och för att möta andra för att kunna prata om berättelserna jag hade läst.

Mitt sätt att läsa har blivit fragmentariskt och det gör mig rastlös. Ju mer högarna växer, desto större blir min längtan till fördjupning. Jag behöver hjälp! Samtidigt undrar jag utifrån min professionella roll som utvecklare inom bibliotek om biblioteken skulle kunna spela en roll i kampen mot fragmentarisering. Hänger mitt förändrade sätt att läsa ihop med bokmarknadens och medielandskapets förändringar? Och vad skulle detta kunna innebära för bibliotekets läs- och litteraturfrämjande verksamhet?

Bibliotekets stora samling

Under de senaste decennierna har folkbibliotekens roll utvidgats markant och det har blivit en förskjutning från bibliotek som fokuserar på utlån av böcker, till bibliotek mitt i lokalsamhället med ett rikt programutbud och som mer än tidigare fokuserar på empowerment, att utjämna sociala klyftor och på delaktighet och medskapande. Samtidigt har bibliotekets samlingar genom digitalisering ännu mer tillgängliggjorts. Svenska folkbibliotek har ett samlat bestånd på mer än 33 miljoner fysiska medier och ett nästan lika stort bestånd av e-medier. Samlingar som täcker nästan alla ämnen och teman som är viktiga i ett människoliv. Varje år köper folkbibliotek tillsammans 2,2 miljoner böcker för mer än 400 miljoner kronor. Vi vet exakt på vilka bibliotek böckerna finns.

Men jag har en känsla att den ökade tillgången till medier inte ger mig fördjupade läsupplevelser, tvärtom.

Men jag har en känsla att den ökade tillgången till medier inte ger mig fördjupade läsupplevelser, tvärtom. Tillgången till antalet titlar har utökat enormt, men ju fler titlar som finns desto högre blir mina travar med olästa böcker. ”Tänk mindre på tillgång och mer på urval” twittrade bibliotekarier redan i 2010 under Rasmus Fleischers föreläsning ”Digitalt överflöd skapar behov av urval” på Halmstadskonferensen (nordisk bibliotekskonferens). Biblioteken arbetar mycket med boktipsande i rummet och på sociala medier. Paradoxalt nog är dessa boktips en av orsakerna till mina högar med olästa böcker. Det är hur lätt som helst att köpa, ladda ned eller låna hem den tipsade boken. Ju högre travarna är desto större chans att böckerna förblir olästa. Läsfrämjaren Aidan Chambers är en outtröttlig förespråkare för allas rätt till litteratur, men även viktig för litteraturens rätt till tänkande läsare. Biblioteken har alltid arbetat utifrån allas rätt till litteratur genom att tillgängliggöra sina samlingar utifrån olika målgruppers behov. Det finns böcker inom olika genrer, på olika språk, i olika format, för olika åldrar, olika svårighetsgrad, utifrån olika perspektiv. Bibliotekssamlingarna kännetecknas av bredd, mångfald och kvalitet.

Bibliotekets litteraturfrämjande uppdrag

Biblioteken arbetar inte på samma medvetna sätt med litteraturens rätt till tänkande läsare. Kanske de till och med utgår från den logiska implikationen om A så B. Härmed vill jag på inget sätt förminska bibliotekens litteraturfrämjande insatser som bokprat, författarsamtal, bokcirklar med mera. Bibliotekens läs- och litteraturfrämjande uppdrag är fortfarande ett av deras kärnuppdrag. Oavsett hur stort utbudet är och hur många aktiviteter som erbjuds, visar tidningsrubriker och forskningsrapporter att vi inte har kommit i mål. Dagens barn och ungdomar, men även en alltmer växande grupp vuxna, vill inte läsa längre; läsmotivationen har sjunkit dramatiskt. Läsning har fått negativa konnotationer som jobbigt, svårt, tråkigt och är framför allt för tidskrävande. Alla pekar på att människor har för lite tid och att det finns ett för stort utbud. En kamp om relevansen och människors tid. Vem bemästrar konsten att trollbindas bäst?

Bibliotekets samling har förvandlats till en upphämtningsplats där låntagare hämtar böcker som de har hört talas om.

När vi pratar om tid är det intressant att se på idén om “pace layers”; tempolager som introducerades av den amerikanska framtidsforskaren Steward Brand 1999 i boken The Clock of the long now. Sex olika staplade lager som vart och ett representerar olika tempon. Det översta lagret representerar mode, snabba förändringar som kräver största delen av vår uppmärksamhet. Sedan följer handel, infrastruktur, styrning och till slut kultur och natur. Kultur och natur är betydligt långsammare tempolager än mode och kräver en långsam begrundan. Jag kan få en känsla av att biblioteken när det gäller utlån befinner sig i det översta lagret istället för att mer följa det långsamma tempo som kulturen kräver. Bibliotekets samling har förvandlats till en upphämtningsplats där låntagare hämtar böcker som de har hört talas om. De flesta inspireras utanför bibliotekets rum. Långa reservationsköer av böcker som diskuteras i medierna vittnar om detta. Svenska originaldeckare har från millennieskiftet ökat i den bästsäljande pocketutgivningen och står för flest utlån på biblioteken. Bibliotek som jaktmark för den ultimata läsupplevelsen som utlovas på sociala medier. Boken som håller dig vaken om natten. Mängden nyutkommen litteratur tenderar också att dra uppmärksamhet från den äldre litteratur som kan förmedlas mellan generationer. Samtidigt påpekar Åse Ericson, Storytels landschef för Sverige, i en intervju 2019 att backlist-konsumtionen ökar. Äldre titlar blir till nyheter både för genreöverskridande läsare och nya läsare. Extra tydligt blir detta när det släpps nya delar i en serie och lyssnare letar upp tidigare delar eller andra verk av samma författare. Jag kan inte låta bli att tänka: ”Vad då backlist? Är inte biblioteket traditionellt sett den ultimata platsen för backlistlitteratur. När missade vi båten?”

Hitta rätt

Serendipitet, en oavsiktlig upptäckt, en positiv överraskning vid sökandet efter något annat, anses vara en av styrkorna med bibliotekets samling. En läsare kommer dit för att låna del 6 i en deckarserie men går hem med en kokbok. Men hur förhåller sig serendipitet till bibliotek som upphämtningsplats? Att kunna strosa runt bland hyllor och bli inspirerad kräver en förkunskap kring genre, formspråk, författare, tidsepok med mera. Utan denna förkunskap är det nästan omöjligt att hitta rätt bok, en bok som man vill läsa och som dessutom ger mersmak. Bokryggarna kan inte ses som ett riktmärke. Själva bokstavsordningen främjar knappast ett möte mellan berättelse och den potentiella läsaren och den förbinder definitivt inte berättelserna med varandra. Skyltning skapar intresse, men en anonym boksnurra får bort oss från fokus. För en bra skyltning krävs ett väl genomtänkt bokurval. Hur gör man ett sådant urval där böckerna sätts i ett sammanhang?

Olika perspektiv

Låt oss ta en utflykt till museernas värld för där tänker man precis tvärtom. Ett föremål sätts alltid i sin kontext och berättar olika historier. Museets samling berättar på ett kronologiskt och tematiskt sätt. Samma föremål eller konstverk kan därmed berätta olika historier. Det kan ta oss med på en resa i tid och rum. Ett kontinuerligt perspektivbyte är kännetecknande för museer. Museerna ger vid varje ny utställning sina besökare ett par nya glasögon att se genom.

Även spelindustrin kan ge oss en insikt. Den visar oss att den game-ande (framtids)generationen vill engagera sig länge och djupt i olika berättelsevärldar och att det finns en hög tolerans för icke linjärt och valbart berättande (Koljonen, 2015, s. 33). Kanske som en reaktion på det enorma utbudet som finns – vem vet. När vi hittar någonting som intresserar oss vill vi gärna fördjupa oss. Det var inte länge sedan ordet nörd fick en ny innebörd. Från början var det ett nedsättande uttryck för en tönt i största allmänhet. Idag används nörd om en pålitlig expert inom sitt område oftast kopplat till en oändlig mängd specialistinformation och kontakter på webben.

Hur svarar biblioteken på denna längtan efter fördjupning och hur kan biblioteken synliggöra det icke linjära och valbara berättande som ligger dolt i den stora samlingen? Hur kan olika berättelser samspela med varandra och därmed fördjupas? Litteraturen bär på många olika perspektiv men dessa förblir helt osynliga tills du läser boken. Finns det en möjlighet att synliggöra dessa olika perspektiv i rummet, som både vana och ovana läsare skulle kunna känna igen sig i, identifiera sig med, bli attraherad av, vilja veta mer om? Och skulle det kunna skapas förbindelser mellan de olika berättelserna?

Vägledning

Museerna leder sina besökare på ett pedagogiskt sätt med skyltning, audioturer och/eller appar genom sin samling. Biblioteken gör precis tvärtom och lämnar besökarna till bokstavsordningen (när det gäller litteraturen). Hur skulle en audiotur bland skönlitteraturen kunna se ut?

Låt oss göra ett tankeexperiment där vi med hjälp av en app, audiotur eller olika spår tar oss runt i bibliotekets samling. Vi väljer 60-talet och turen börjar med Gunnar Ardelius bok Friheten förde oss hit om en svensk familj som flyttade till Liberia i slutet av 1960-talet eftersom fadern har fått ett jobb på ett stort gruvföretag. Sedan leder turen oss till Åke Edwardssons Jukebox som berättar om Johnny Bergman som servar jukeboxar och kör runt i en Volvo Duett. Boken för oss till småstädernas Sverige 1964. Nästa bok på vår audiotur är Roy Jacobsens Underbarn och vi kommer till Norge. Boken berättar om vänskap, lek, kärlek och glädje men också om tillkortakommanden, misshandel och övergrepp. En vemodig och sorglig bok. Vårt nästa stopp på turen är Nobelpristagaren Doris Lessings bok Ljuvaste dröm, en familjekrönika i London-miljö under 60-talet om idealisternas brist på mänsklighet och de politiska eldsjälarnas ynkliga inre. Vi avslutar vår 60-tals tur med Till alla människor på jorden och i himlen av Björn Ranelid, en Malmöskildring som berättar om en barndom med både kärlek och mobbning.

Detta är ett tafatt försök att lägga tvärförbindelser mellan olika böcker med samma tema. I min fantasi ska man kunna välja bland många litterära rundturer med olika teman: mödrar, Shanghai, far och son-relationer, försoning, flykt, avsked, sorg, olika livsöden, uttråkade hemmafruar under 50-talet, barndomsskildringar, Berlin med mera. Ni förstår, det finns ett oändligt antal. Det kan vara ett författarskap, one-book-wonders, prisade böcker, böcker med fem stjärnor, böcker med ett sorgligt eller lyckligt slut, kartor av länder eller detaljerade kartor av städer. Litteraturhistoria visar att böckerna inte skrivs i ett (geografiskt) vakuum. Ingen människa är en ö skrev redan den engelska poeten John Donne (1572-1631). Det gäller även många romaner. Författare påverkas av andra författare och påverkar andra författare. Böcker bygger på andra böcker.

Jag vill ha ett tänkande rum som ger mig nya glasögon varje gång jag kommer till bibliotek.

De cirka 5 000 bibliotekarierna med 37 000 kvalificerade taggar (ämnesord) i sitt bagage har alla förutsättningar att sätta berättelserna i olika kontexter, skapa överraskande tvärförbindelser, ge nya ingångar – allt för att främja processen att bli en tänkande läsare, litteraturens rättighet.

Själv önskar jag mig att biblioteket är mer än Rasmus Fleischers tomma sökruta. Jag vill ha ett tänkande rum som ger mig nya glasögon varje gång jag kommer till bibliotek. Inspiration i själva rummet som sträcker sig längre än skyltning av nyutkomna böcker eller tips inför sommaren. Jag vill ha en kontext, ett sammanhang av olika berättelser, inte enskilda stjärnor, men en stjärnhimmel som skiftar varje gång jag ser på den.

Litteraturförteckning

Brand, S. (2000). The clock of the long now: time and responsibility. London: Phoenix.

Chambers, A. (2014). Böcker inom och omkring oss. ([Ny utg.]). Stockholm: Gilla böcker.

Koljonen, J (2015) Upplevelsedesign i deltagarsamhället i Riksutställningar. Museerna och besökarna 2050: [en framtidsantologi från Riksutställningar]. (s. 29-50) (1. utg.) Visby: Riksutställningar i samarbete med 8tto/Volante.

Wikberg, Erik (2019) Bokförsäljningsstatistiken 2019. Stockholm: Svenska Bokhandlareföreningens Service AB och Svenska Förläggareföreningen Ek.