Det är mycket prat, utredande och diskussion nu igen om stök, bråk och våld på bibliotek. Underförstått hos vissa debattörer anar man främlingsfientlighet och rasism. Man tycks tro att biblioteken förr var lugna tysta platser för bara de skötsamma boklånarna.
Jag vill inte förringa de nuvarande problemen men det är lättare att se lösningar framåt om man blickar bakåt och inser att detta inte är något nytt fenomen utan lika gammalt som folkbiblioteken.
Om detta har jag skrivit flera artiklar i bis : Bibliotek i samhälle – en socialrealistisk betraktelse , bis nr 1 2001, Rum för alla men inte allt , bis nr 4, 2015.
Detta inlägg är bara ett sätt att påminna om att man kommer framåt om man som den roende ser bakåt efter att ha tagit ut riktningen.
Nu i sommar har jag hittat gamla brev som min mamma, som var timanställd bibliotekarie i många år, skrev till sin mamma i mitten av 70-talet. Mamma jobbade då på ett numera tyvärr nedlagt förortsbibliotek i Motala. Här följer några citat:
ur brev 17 april 1975: …”Så var jag på biblioteket varenda dag förra veckan…. Roligt men tröttsamt. I måndags var där lugnt och vakten sjuk, men i tisdags trots vakt så drack de öl på toaletten och försökte röka inne. Snart vågar inga barn komma dit mera utan föräldrar…
ur brev 5 sept 1975: …På biblioteket är det mycket folk och massor av barn som får lyssna på skivor så man känner sig mest som en barnsköterska Dit kommer på kvällen så små att man måste hjälpa dem att kissa. Inbrott har där varit natten till lördag. Och de hade tagit frimärkskassan och alla popskivor och gjort sönder skivspelaren Men kvällarna har varit lugna hittills får se hur det blir i morgon…
ur brev 26 sept 1975: ...i morgon ska jag vara på biblioteket. Där har varit rätt bråkigt de kvällar jag varit där. De vanliga ungdomarna är förbjudna att vara på fritidsgården så då är de på biblioteket. Den unge pojke vi har till vakt klarar inte riktigt av dem och det var svårt att få ut dem i onsdags när vi stängde..
Att stänga eller porta var ingen bra idé då och inte heller nu, utan det handlar om att stärka biblioteken såväl vad gäller personal som lokaler och innehåll. Att nu få laglig rätt att porta folk är ingen lösning i biblioteksvardagen utan bara på pappret och i ytterst extrema fall och kräver såväl vakter som byråkrati. Det måste finnas ork och utrymme för mer samarbete med andra i lokalsamhället som socialtjänst, polis, skola, föreningar, medborgarkontor, bostadsbolag. Biblioteket ska inte göra allt, utan kräva att andra aktörer gör sitt. Biblioteket ska hävda sitt unika uppdrag att överbrygga informations och kunskapsklyftor, att stå för andlig och demokratisk tillväxt och vara ett inkluderande rum för kultur och samtal, ja som tankesmedjor såsom Brit Stakston föreslår i sin nyligen publicerade förstudie Biblioteken som tankesmedjor och såsom @rena för demokrati på Fisksätra bibliotek under de år Barbro Bolonassos var ansvarig för verksamheten. Läs mer om detta i antologin Det mångspråkiga biblioteket.
Ingrid Atlestam
BiS 