Har just läst Sverker Sörlins bok Till bildningens försvar. Den svåra konsten att veta tillsammans. En mycket läsvärt och bildande bok, som väcker många tankar om vad bildning kan vara, bör vara och måste vara idag. Enligt Sörlin handlar bildning om att kunna sätta in fakta och därpå grundade kunskaper i ett sammanhang, en berättelse, som även grundar sig på omdöme och värderingar. Sammantaget skapar detta, enligt Sörlin, en gemensam kunskapsmässig etisk miljö, som är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Han beskriver med många exempel och resonemang hur denna miljö brutits ner under senare år och måste återskapas men med ett nytt ständigt föränderligt innehåll. Ansvar för detta är de, som till stor del orsakat dagens tillstånd, folkrörelserna, studieförbunden, folkhögskolorna, public service och universiteten. Dessa bör alla få vidgade uppdrag och gärna större resurser. Allt detta är gott och väl, och mycket läsvärt, även om man kan ifrågasätta vissa tankar och slutsatser.
Men författaren tycks ha ett stort svart hål i sin egen verklighetsuppfattning och bildning. Ordet bibliotek förekommer över huvud taget inte i boken! Det vidgade uppdrag och större krav han vill ge de ovan nämnda institutionerna har folkbiblioteken alltid haft och finns nu fastslagna i bibliotekslagens ändamålsparagraf:
Ändamål
2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.
Kan det sägas tydligare?
Lyssna till det program i Filosofiska rummet i höstas som presenterades så här:
Begreppet bildning har ett nostalgiskt skimmer över sig. Någon tänker kanske på 1800-talets bildade borgerskap, någon annan på folkrörelsernas arbete med att sprida bildningens ljus även till andra samhällsklasser. Men vad betyder det att vara bildad i slutet av 2010-talet? Och varför är det eftersträvansvärt att vara det?
I sin nya bok ”Till bildningens försvar” försöker idéhistorikern Sverker Sörlin lägga grunden till ett nytt bildningsbegrepp som rymmer både kunskap och värderingar, och på vilket man kan bygga en samhällsgemenskap – kanske rentav rädda klimatet. Men är det klokt att blanda fakta och värderingar?
Filosofiska rummet bjuder denna vecka på ett bildat samtal mellan Sverker Sörlin och filosofen Åsa Wikforss, tillträdande ledamot i Svenska Akademien.
Läs båda dessa författares kloka böcker om fakta, kunskap, bildning och demokrati och lyft fram biblioteket som den bildningshärd det är och alltid har varit. Se till att det så förblir även om vissa hög(ut)bildade ännu inte insett detta!
Ingrid Atlestam
BiS 
2 svar på ”Bibliotek – finns dom?”
Hei, Ingrid Atlestam. Det der opplever ein dessverre altfor ofte. I Norge sist sommar var Norge gjesteland under bokmessa i Frankfurt. Til dette hadde dei frå norsk side engasjert to verkeleg høgtståande litteraturvitskapelege autoritetar til å skrive ei bok, både på norsk og engelsk, med tittelen «Litteraturpolitikkens verktøykasse». Der er ordet bibliotek nemnt, men ein får eit sterkt mangelfullt inntrykk av biblioteket som litteraturpolitisk verktøy. Dette skreiv professor Ragnar Audunson om i Klassekampen, og eg etterlyste debatt på bloggen min, men utan noko resultat: https://bibliotekettarsaka.com/2019/07/25/litteraturpolitikk-utan-sans-for-bibliotek/
[…] Atlestam på BiS i dag om ei ny svensk bok, «Till bildningens försvar. Den svåra konsten att veta tillsammans», som […]