Fortfarande tunt med argument för biblioteksprivatiseringar från Biblioteksbladets chefredaktör

Följande inlägg är en replik till Thord Erikssons text ”Prestera bättre, BiS!” och är vår senaste kommentar i debatten om biblioteksprivatiseringar. Repliken skickades ursprungligen in till Biblioteksbladet som valde att inte publicera den.  Vi beklagar detta beslut och välkomnar en fortsatt debatt om offentliga bibliotek i privat drift. 

Thord Eriksson menar att vi i vårt svar på hans ledare om biblioteksprivatiseringar ger uttryck för “en större resistens mot forskning än bibliotekarier nog vanligen betraktar som sunt”. Det är hårda ord, som – återigen – bygger på en misstolkning av vad vi faktiskt skrivit i vår text.

Vi påpekade att det råder delade meningar om privatiseringars positiva effekter på vår välfärd och att Erikssons argumentation blir tunn och fluffig utan förankring i bibliotekens specifika förutsättningar. Vi ifrågasatte inte studien Eriksson anförde i sig, utan den som ensamt bevis på välfärdsprivatiseringars nytta i allmänhet samt dess relevans för en diskussion om biblioteksprivatiseringar i synnerhet.

Vad gäller det senare tycker vi att det ankommer på Eriksson, som förespråkar en öppning för privatiseringar av bibliotek, att förklara fördelarna med det. Det är inte “lättvindigt” att efterfråga något mer konkret från Eriksson när han debatterar bibliotek i en bibliotekstidskrift. Som vi påpekat lyser positiva resultat med sin frånvaro i Nacka kommuns egen utvärdering av sin första privatiseringsomgång. Utvärderingen visar på en oerhört tidskrävande upphandlingsprocess, och att de folkbibliotek som upphandlats varken kunde visa på de innovationer som man hade hoppats på eller levererade en verksamhet som kunde anses vara av högre kvalitet än innan.

Vi har också presenterat en rad problem som biblioteksprivatiseringar kan föra med sig; att kommunal, regional och nationell samverkan mellan bibliotek luckras upp när de ersätts av bibliotek i konkurrens, att kvalitativ biblioteksverksamhet inte går att avläsa i kvantitativa mått och att den därför är svår att kravställa/utvärdera vid upphandling (jfr. termen “non-contractible quality dimensions” i artikeln Eriksson nämner) och att insynen och transparensen minskar när bibliotek övergår i privat drift eftersom privat anställda inte omfattas av meddelarskydd.

Ska vi tolka Erikssons ovilja att diskutera dessa problem som att han inte betraktar dem som allvarliga, eller att valfrihet och konkurrens trumfar dessa bekymmer?

Angående välfärdsprivatiseringarnas nytta i allmänhet så anser Eriksson frågan avgjord med hänvisning till en enskild studie av svensk äldreomsorg. Den som följt debatten om privatiseringar i välfärden vet att kunskapsläget är långt ifrån entydigt, och att det också finns många studier som visar på negativa konsekvenser av privatiseringar, vilka inte bör viftas bort. Se exempelvis den rapport Per Molander nyligen gjorde för ESO expertgrupp, ”Dags för omprövning”. Molander går igenom privatiseringarna inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård samt socialförsäkring i Sverige. Ibland har ett ökat utbud och ökad effektivitet uppnåtts, men långt ifrån alltid. Ibland har ökad produktivitet uppnåtts till priset av sänkt kvalitet och den totala utgiftsnivån har i många fall ökat, i vissa fall kraftigt. Sammanfattningsvis konstaterar Molander att den svenska privatiseringspolitiken helt enkelt inte har lyckats och bör omprövas. Med tanke på detta och det faktum att det finns en stark folklig opinion mot vinstdrivande företag i välfärden känner vi oss inte som de forskningsresistenta extremister som Eriksson försöker utmåla oss som, utan som rätt sunda, kritiskt tänkande bibliotekarier.

Det stämmer som Eriksson skriver att kommunpolitiker är ytterst ansvariga för sin folkbiblioteksverksamhet. Att de kan bli bortröstade är dock ingen garanti för att de inte kan fatta dåliga politiska beslut, till exempel vad gäller att lägga ut bibliotek på entreprenad. Eriksson efterfrågar ”förnuft” i denna fråga, men sår väldigt tunt med argument för sin sak, och bemöter inte våra. BiS vet var vi står: Det är genom satsningar på starka, offentliga bibliotek i samverkan vi garanterar en god, jämlik biblioteksservice över landet, inte genom att fortsätta en privatiseringspolitik som har nått vägs ände.

Martin Persson, Stellan Klint och Charlotte Högberg, bibliotekarier och redaktörer för tidskriften bis

Tobias Willstedt, bibliotekarie och BiS-medlem

Länkar:

Utvärdering upphandling av biblioteksverksamhet (Nacka kommun)

2017:1 Dags för omprövning – en ESO-rapport om styrning av offentlig verksamhet

Prestera bättre, Bis! (Biblioteksbladet)

Goda skäl att ta ställning mot privatiseringar av bibliotek (Biblioteksbladet)

Ideologisk enögdhet är alltid skadligt (Biblioteksbladet)

 

 

One response to “Fortfarande tunt med argument för biblioteksprivatiseringar från Biblioteksbladets chefredaktör

  1. Pingback: Ge bort bis som julklapp! | BiS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s