Tala med barnen!

BTJ Förlag har i många år gett ut en serie boktipsfoldrar med rubriken ”Tala med barnen om …” De handlar om alla slags ämnen, de stora frågorna och mera konkreta, och inleds av vad som numera kallas en ”essä” skriven av någon expert. Förlaget har regelbundet samlat ihop ett antal foldrar i bokform och nu har Nya Tala med barnen: essäer för samtal med barn 2013−2016 kommit ut med 14 kapitel, varav två nyskrivna.

Boken innehåller två avdelningar, ”Litteratur, litteracitet & (hög)läsning” samt ”Aktuella samhällsfenomen”. Det ska sägas med en gång: foldrarna och böckerna erbjuder bra ingångar till en rad angelägna ämnen både genom texterna och boktipsen. De är användbara hjälpmedel i det uppsökande och lässtimulerande arbetet. Med foldrarna kan biblioteken erbjuda behändiga och snygga lästips, långt från de hemmasnickrade som bibliotekarierna förr lade ner mycket tid på att sammanställa, med blandade resultat. Med det sagt så kan man ändå fundera över både upplägget och innehållet i den nya boken.

Ett kapitel pläderar för högläsning i förskolan (enligt rubriken, men det tar även upp högläsning i hemmet) och sammanfattar på ett enkelt sätt argumenten för högläsning och listar viktiga fackböcker i ämnet. Ett annat behandlar kortfattat och allmänt dyslexi med några tips på lättillgängliga texter om dyslexi. Några har snarare karaktären av metodtips, till exempel”Bokhunden” och ”Manga”. ”Bokklubbar på bibliotek” av Paula Högström (”Prickiga Paula” på stadsbiblioteket i Växjö) ger högst handfasta råd om hur folkbiblioteket kan arbeta profilerat med bokklubbar, men hade tjänat på mera utrymme för bakgrund, förutsättningar och reflektioner kring arbetet. Efter metodtipsen är temat aktuella samhällsfenomen, nämligen ”Terrorism”, ”Sorg”, Näthat”, ”Hen”, ”Klimat och miljö” och ”Växa upp i familjehem”. Innehållet är som synes högst disparat och frågan är vad man tjänar på att samla dessa essäer i en bok. Att foldrarna har en uppgift att fylla är uppenbart, men till vilka förmedlare vänder sig denna samling av texter och boktips? Det skulle vara intressant att veta hur biblioteken använder böckerna.

Att kalla de inledande texterna för ”essäer” är väl ett sätt att försöka lyfta nivån på introduktionerna. Det är ett begrepp som lovar mer än vad dessa introduktioner håller. Flera av de tidigare sammanställningarna hade underrubriken ”litteraturvägledningar” eller ”angelägna ämnen belysta i barnböcker” och de täcker bättre vad det handlar om. (Det är dock bra att litteraturtipsen även tar upp vuxenböcker.) Jag tror att förlaget skulle tjäna på att definiera tydligare målgrupper och strama upp ämnesindelningen. Att tala med barn är alltid viktigt och hjälpmedel som underlättar samtalet behövs!

Lena Lundgren

Länkar:

Prenumerera på bis