I ett uppmärksammat mål har staten kört över Stockholms stad och stadsdelsnämnden på förmögna Östermalm. Här ville man bygga studentbostäder, men ärendet överklagades av stadsdelsnämnden gång på gång. Så kan ju kommuner och kommundelar frondera, det gäller inte minst inom migrationspolitiken. Så nu blir det ändå 400 studentlägenheter på Gärdet, vare sig Östermalmsborna vill det eller inte. Och byggnadsborgarrådet (tillika kulturborgarråd) Roger Mogert får stå där och skämmas.
Också inom kulturpolitiken skulle det behövas en minister som vågade köra över kommuner, som inte vill satsa mer än måttligt på bibliotek och kultur. I socialdemokratiska veckotidningen Stockholmstidningen läser jag idag om en kulturarbetare som verkligen vill göra skillnad. Skådespelaren Ewa Carlsson Hallberg (mest känd kanske för insatser i serien om spionen Jane Horney, och i såpan Varuhuset) har länge arbetat för (S), och nu kandiderar hon som ombud till S-kongressen i Göteborg i år.
Hon är från Stockholm, uppväxt med en ung ensamstående mamma. Nu spelar hon mycket teater i arrangemang av LO och ABF. Samtidigt värvar hon nya medlemmar. Men folk frågade henne om hon själv inte skulle ”engagera sig politiskt”? Först menade hon att hon ju ”bara var en skådis”? Men sedan tänkte hon efter, och nu vill hon engagera sig fullt ut.
”Ska vi ha ett starkt demokratiskt samhälle är kultur en viktig ingrediens. Det förstod våra förfäder och anmödrar när de startade fackföreningar på 1800-talet. Då stod det i stadgarna: ’denna förening är till för att värna medlemmarnas sociala, ekonomiska och kulturella utveckling’. Vi behöver en kulturpolitik 2.0.”
Instämmer. Kanske är det en ny kulturminister som talar?
Mats Myrstener
BiS 