Idag arrangeras för tjugofemte året i rad ”världens längsta bokbord” på Drottninggatan i centrala Stockholm. Från början 289 bokbord 1990 har det nu växt till sexhundra, i dubbla rader, från Barnhusgatan vid Norra bantorget ända ner till Riksdagshuset.
Tidigare var datumet alltid sista söndagen i augusti, i år samordnas det med Stockholms kulturfestival, dit mycket av pengarna i Stockholms kulturbudget går. Initiativtagare en gång var Karin Löfdahl och Gunilla Berglund från Stadsbiblioteket, Gunilla arbetar fortfarande med evenemanget.
En gång hade även BiS ett bord, jag minns det väl, jag och Annsofi satt både bakom detta och bakom Viktor Rydbergsällskapets bokbord. Detta om att mötas över bokbordet – ”in real life” – allt mer sällsynt numera.
I sommar i Umeå upptäckte jag ytterligare ett sätt att använda gamla utrangerade böcker: man bygger helt enkelt ett torn och ser hur högt man kan komma. Kul och nyskapande. Exemplet är från en klädbutik i en av Umeås många gallerior. Kulturens stad i norr är också ett kommersialismens tempel, snart får man ett nytt Ikea i stadens utkant. Kultur och kommersialism har väl åtminstone sedan 1800-talet alltid gått hand i hand. Att kultur skulle kunna stå på egna ben, vara ett ”värde i sig”, verkar inte föresväva kommunpolitikerna längre.
Mats Myrstener
BiS 
Ett svar på ”Världens högsta boktorn”
Finna i Göteborg – Nordsta’n också i herrbutik.