Allas rätt att vara på en plats. En ”allmänning” alltså. Ungefär som den världsberömda allemansrätten. Kanske stick i stäv med dagens diskussion om ”det tysta biblioteket”, men ändå.
Det är skådespelaren Marie Göranzon som i SvD idag väljer ut sitt favoritord – ”allmänning”. Det är svenskans vackraste ord tycker hon. ”Allmänning betyder ju att tillsammans bruka en jord, eller vara tillsammans om någonting. Alla äger något, alla har tillträde. Men också ansvar.”
Så är det ju: med rättigheter följer också ansvar. Ansvar för det allmännas bästa. Det gäller så väl bibliotek, sjukhus och skolor som parker, kust, vatten, skogar, ängar, hagar. Och – i semestertider – badplatser.
Däremot gillar Göranzon inte ordet ”privat”. Vi är naturligtvis privata innerst inne, men resten, det som rör sig i samhället, ska i största möjliga mån vara ”allmänt”. Ingen privatperson kan lägga beslag på detta allmänna.
Hon slutar sina funderingar: ”Det är kanske ett svenskt sätt att tänka – vi har ju haft det så bra utan stora katastrofer eller krig. Därför kan vi vara generösa. Men allmänning är inte bara svenskt, det finns i andra länder också. Men vi har råd med det och ska ha det.”
Hela intervjun finns på SvD.se/kultur som webb-TV. Tänkvärt.
Mats Myrstener
Ett svar på ”Biblioteket – en ”allmänning”?”
Precis vad jag länge hävdat. Läs Governing the Commons och Knowledge as Commons. Elinor Ostrom. Och vad leder det till om biblioteket drivs som en allmänning? Det blir mer alla männingar. Barbro Ellinor Ostrom!!!