Det är inne med bibliotek. Debatten om tyst och ordning på biblioteket fick iaf det goda med sig att DN som sommarserie presenterar kända personers biblioteksminnen. Alltid något. Först ut är Horace Engdahl.
Det är Karlskronas stadsbibliotek, nedanför Trefaldighetskyrkan, som står i centrum. Jag har aldrig besökt det men skulle gärna vilja. Karlskrona hade ett känt litterärt sällskap tidigt på 1800-talet, vars bibliotek finns kvar och som skildrats i bokform.
Engdahls hållning går nog åt det ”tysta” bibliotekshållet. Som en särpräglad yngling som levde mycket i sin fantasivärld sökte han förstås böckers sällskap, både indianböcker, Biggles, och teknikböcker från fackhyllan.
”Men ett bibliotek är inte bara en lokal där man får ut böcker eller informationsmaterial. Det är en plats som ger tillkänna att det finns andra verkligheter än den omedelbart synliga.” skriver han. Den första stora litterära upplevelsen fick han som tioåring när en oförvägen bibliotekarie rekommenderade honom Edgar Alan Poes noveller, t.ex. ”Röda dödens mask”. Detta hade nog knappast hänt på Medis (jfr inlägget om Tranströmer!).
Kanske har vi på dagens bibliotek glömt bort dessa egenartade som bara söker frid, ro och tystnad? Det finns en konflikt, gärna gentemot barnfamiljerna med stojande barn. Förra tiders bibliotek hade alltid egna slutna avdelningar för barn och ungdomar. Inget att återgå till, det räcker väl bara med att återupprätta ordet ”respekt”?
Slutligen tar Engdahl upp en intressant tråd. ”Vad tänker DU på när du hör ordet bibliotek?”. Är det ditt första bibliotek, dit där du gick som barn? Eller där du jobbar idag, om du nu jobbar på ett bibliotek? Eller ett grandiost bibliotek som det jag såg i Dublin, Trinity college, med höga bokstegar och illuminerade handskrifter?
Risken med en sommarserie som den i DN är förstås att ”bibliotek” blir något musealt, ett i ordets rätta bemärkelse retro-ord, ungefär som Asplundhuset i Stockholm? Svårt att komma ifrån när man arbetar i sådana lokaler. Fast många äldre älskar just sådana klassiska biblioteksbyggnader. Att som i Malmö kombinera det gamla biblioteket med ett nytt modernt vägg-i-vägg tycks mig vara den ideala lösningen. Bevara det gamla för tyst läsning, använd det nya för litterära experiment. (Läs Bo Gentilis intressanta biblioteksminnen från ett långt arbetsliv på Malmö stadsbibliotek som var föregångare i Sverige på många områden.) Kombinerat gammalt och nytt har man gjort i Zürich och i Köpenhamn, t.ex.. Nya fina stadsbibliotek byggs också i Oslo och Helsingfors. Men det kostar naturligtvis pengar och att man tycker att bibliotek är viktigt och värt en och annan skattekrona.
Men vad tänker du när du hör ordet bibliotek (utan citationstecken)?
Jag inbillar mig att svaren kan bli både många och intressanta.
Mats Myrstener
BiS 