Det ”tysta” biblioteket?

Äntligen har vi fått en offentlig debatt om biblioteken i Sverige! Som sänd från klar himmel! Den handlar inte om luftiga visioner och strategier, men desto mer om vad som faktiskt händer på biblioteken och hur det ser ut.

Negativt vinklat, förvisso. ”Moralisk panik” kanske. Och debatten behöver vidgas och inte handla om ”tysthetsfundamentalister” och göras till ett ”biblioteksproblem”.

För alla politiker, och alla andra medborgare, som tror att arbeta på bibliotek är att lufsa runt och sätta upp böcker i hyllorna, läsa lite roliga böcker i lånedisken när det är lugnt, och ibland läsa en saga för de små barnen och leka lite med dom – för alla dom har den här debatten nog kommit som en chock.

Kati Hofflin kunde inte ha fått en tuffare start som chef för Stockholms stadsbibliotek.

Lite orättvist kan man tycka; när allt för ungdomar läggs ner i en stadsdel så finns det ju bara biblioteket och kyrkan som är öppet och icke-kommersiellt. Och så har det väl varit länge? (Privata initiativ finns dock, men de görs ju av frivilliga, och sällan mot betalning.) När jag vikarierade på Brännkyrka gymnasium i Stockholm så var biblioteket en ungdomsgård av sällan skådat slag. Arbetet gick till stor del åt i att vara ordningsvakt, något jag inte alls var utbildad för. Bibliotekarien och assistenten satt väl barrikaderade bakom en enorm godispåse på sitt rum, stängde dörren och gick inte ut på självmordsuppdrag i uppehållsrummet (bibliotekets läsesal) mer än nödvändigt, dvs bara när det lät som att någon höll på att dö.

Nu vet alla andra (som inte jobbar i biblioteket) om hur det är, en del blir VÄLDIGT förvånade, andra bara nickar instämmande. Peter Kadhammars krönika i Aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20956756.ab

är typisk. Den tar också upp problemet med arbetsmiljön, som påminner om skolans, och om hur många biblioteksarbetare som drabbas av psykisk ohälsa och förr eller senare går in i väggen.

Alla uppvaknande är lite grymma. Inte minst för en aningslös politiker. Så här kan det väl inte vara? Var är det folkbildande uppdraget vi talade om? Var är respekten för de som arbetar på biblioteket? Visionerna, stategierna? Men kanske är det inte ett specifikt problem för folkbiblioteken, utan ett samhällsproblem? Nej, den debatten bör helst undvikas. Vem ska hållas ansvarig. En? Alla? Och att tala om ”resurser” leder bara fel. För ner debatten på individnivå, för det är ju DITT fel om något inte stämmer? [OBS! Ironi!]

När jag växte upp från 1960-talet hade jag en känsla av att man aldrig bråkade eller höjde rösten på biblioteket. Inte i skolan heller. Å andra sidan levde vi i en helt annan – och på många sätt mycket enklare – värld då. Ändå måste jag nog fråga mig: vad är det som händer? (Som om jag inte vetat – ganska länge.)

Jag hoppas berörda ministrar – Stockholms egen Mogert har jag O förtroende för, en välkammad frasmakare med O känsla för kultur – nu tar dessa varningssignaler på allvar. Kommunerna behöver hjälp, det var fel från början att tro att kommunerna skulle klara av att sköta bibliotek och skola, grundbultarna i våra utbildningssystem. Men förmodligen får debatten på nätet bara klinga av, som en liten illaluktande pust i mediablåsten – och sen återgår allt till det normala: allt sämre anslag för kultur och folkbildning, inga skolbibliotek, mer meröppna bibliotek utan personal – allt mer sponsorer och kommersiella lösningar och duttande och småplock som inte kostar pengar, men ser trendigt ut.

Nej, bibliotek idag kan aldrig bli ”tysta”, inte ens läsesalen i Kungliga biblioteket. Men du går inte in i en kyrka, talar högt och störande och bråkar och sitter med fötterna på bordet, eller? Men i biblioteket går det bra? Varför? Biblioteket kan inte vara en ungdomsgård dit skolor som saknar bibliotek skickar sina elever (nästan alltid utan att läraren själv följer med). Eller där skolbarnen hänger, i väntan på att en eventuell fritidsgård ska öppna.

Då behöver ju biblioteket anställa ett antal fritidspedagoger förutom den personal som redan finns på plats. Det är bara för Roger Mogert att trolla fram dom pengarna ur rockärmen, eller fortsätta att skämmas för hela Sverige över hur bibliotekssituationen bara förvärras och försämras i Stockholm, Sveriges ekonomiska nav, som bara växer och växer befolkningsmässigt.

Förlåt mig om jag börjar resignera nu, efter att ha arbetat trettio år på bibliotek i Stockholm. Men jag skulle också bli innerligt glad om jag har fel.

Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s