Har Asplundhuset någon framtid?

Nu ska Stockholms stadsbiblioteks huvudbibliotek, Asplundhuset, försiktigt renoveras. Men varför bygger man inte nytt istället, undrar journalisten Elisabet Andersson i en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet idag?

Problemet är ju att Asplundhuset samtidigt är ett biblioteksmuseum, som arkitekterna slåss med näbbar och klor för att man absolut inte får förändra en centimeter, kan jag tänka. I artikeln uttalar sig den amerikanske arkitekten Stuart Wrede. Han menar t.o.m. att byggnaden borde renoveras till sitt ursprungsskick, som det såg ut 1928. Jojo. Det var arkitekterna som omöjliggjorde, genom häftig kritik, när stockholmarna skulle få ett nytt stadsbibliotek 2006. Kulturborgarrådet då, Madeleine Sjöstedt, strök då hela förslaget, en stram nybyggnad bredvid Asplundhuset, som man gjort i Malmö, och påstod att man ”överskridit budgeten”. Pengarna gick istället till att bygga den gigantiska sport- och evenemangarenan Tele2, som naturligtvis redan överskridit sin planerade budget flera gånger om.

Elisabet Andersson frågar sig helt korrekt varför man inte kunnat satsa på ett nytt stort stadsbibliotek i Stockholm, så som man gjort i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo? Ja det kan man verkligen fråga sig? Kan det vara det att markpriserna i Stockholm idag nått svindlande höjder? Ett stort stadsbibliotek är naturligtvis inte tillräckligt kommersiellt eller lönsamt. Åtminstone i det korta politikerperspektivet? Vad det skulle innebära för läsning och stöd för skola och utbildning, för kultur och folkbildning, både i Stockholm och nationellt, det verkar politikerna inte förstå eller orka ta i. Det skulle förmodligen innebära att man tvingades höja kommunalskatten, något som jag tror en majoritet av stockholmarna skulle vara positiva till. Vad tycker nya kulturborgarrådet Roger Mogert (S). Ja egentligen ingenting, han passar frågan och frånsäger sig det politiska ansvaret:

– Det är [Stockholms stadsbibliotek] som måste göra det strategiska arbetet.

När journalisten menar att biblioteksutbyggnaden i Stockholm knappast hållit samma takt som befolkningstillväxten tillägger han:

-Det är ju statistiskt sett en riktig iakttagelse. Givet att resurserna inte är obegränsade kan vi kanske inte ha bibliotek i alla stadsdelar.

Idag planeras t.ex. en helt ny stor stadsdel mellan Norrmalm och Solna, Hagastaden. Där finns inget bibliotek inplanerat. Finns det skolor och daghem? Ingen aning. Arkitekturhistorikern Martin Rörby talar i artikeln om ett ”systemfel i planeringen”. ”Man tjänar inte pengar på kulturbyggnader eller på allmänt byggande för offentligheten.”  Samma säger en annan arkitekturhistoriker, Daniel Koch. Att det är inte alls självklart med bibliotek och skolor i dagens stadsrum. Det är mer konstnadseffektivt att sälja av skolor och sjukhus till privata intressenter (mitt tillägg).

Det är deprimerande läsning. Allt talar egentligen för att både skolor och bibliotek skulle återförstatligas. Det finns varken intresse eller kompetens hos kommunalpolitiker att sköta så stora frågor, skulle jag tro. När konsultbolaget Copenhagen Economics nyligen analyserade folkbibliotekens ekonomiska betydelse visade det sig att verksamheten verkligen bär sig ekonomiskt, om man tänker längre än näsan räcker, eller längre än till nästa valperiod.

Det menade ju också redan Valfrid Palmgren, fast för över etthundra år sedan. Ack ja.

Mats Myrstener