Kulturhuset i Stockholm, en fantastisk institution inte minst på grund av det fantastiska läget mitt i stan, fyllde förra året 40 år. Jag kom av en tillfällighet över en rikt illustrerad liten bok som utgavs när Kulturhuset fyllde 30, 2004. Den heter ”De första trettio åren” och behandlar all den fina verksamheten i huset: biblioteket, teaterscenen, konstutställningarna, musiken, debatterna, barn- och ungdomsverksamheten. Ur boken skulle jag vilja saxa några citat:
”I Kulturhuset ville man förverkliga en ny sorts institutionsbyggnad, med ‘gatans stämning och verkstadens möjligheter’. Så formulerade sig den arbetsgrupp med museichefen Pontus Hultén i spetsen, som fick uppdraget att utreda en verksamhet i museets regi.” (redaktören Henrik Löfgren)
”Jag minns sjuttiotalets barnavdelning i Kulturhuset entrévåning. Den kommersiellt mest värdefulla ytan inredd som ett helt underbart landskap för barnaktiviteter. Det är länge sedan, i flera avseenden en annan tid. Husets interiör har i olika ombyggnadsfaser successivt förstörts och sektionerats. Peter Celsings storartade koncept med de öppna hyllorna som visar fram husets aktiviteter ut mot staden fungerar dock fortfarande. Men just nu byggs också husets yttre om. Vad kommer att finnas kvar av ursprunget när både innehåll och form slutligen helt banaliserats?” (Alexis Pontvik, arkitekt)
”Läsesalongen är fortfarande ett bibliotek med ung profil, öppet för nya idéer och i ständig utveckling. Medierna är idag speciellt inriktade på ämnen som konst, musik, film, teater och skönlitteratur. Här finner många ett andrum och en kulturell mötesplats, ett behov som idag kanske är större än någonsin.” (redaktören Henrik Löfgren)
”Jag var med ända från Läsesalongens tjuvstart 1971, och var sedan med om Kulturhusets alla förändringar fram till hösten 1998 då jag gick i pension. Kulturhuset har hela tiden varit ett dynamiskt och spännande ställe både för anställda och för besökare i alla åldrar från när och fjärran. Min tro och förhoppning är att Kulturhuset fortsätter i samma stil, att det ständigt förnyas, aldrig stagnerar, aldrig finner en slutgiltig form.” (Vicky Schultz, informationssekreterare 1971-1998)
”Kulturhuset var enastående. Jag satt i designade läderkonstruktioner och lyssnade på musik hela dagarna. Tittade på tjejer och förälskade mig i bibliotekarierna. För mig var det första platsen i Stockholm där man fick kontakt med det nya Sverige, som en spännande flygplats, där alla avgångar var försenade – men det spelade ingen roll.” (David Neuman, konsthallchef Magasin 3)
”För mig är nog Kulturhuset för alltid förknippat med de år i början på sjuttiotalet när jag var biblioteksassistent på Läsesalongen, som då låg i direkt anslutning till ‘Plattan’. Vi spelade skivor för en osannolik blandning av besökare – allt från ultrasofistikerade experter på klassisk musik till hårdrockare från ‘Plattan’. Läsesalongen levde i ett sorts osmosiskt samspel med skeendena ute på Plattan, något som var både energigivande, och utmattande. Bland utställningarna lever nog Arata Izozakis utställning MA i början på åttiotalet kvar som en stor vacker ögonöppnare.” (Lars Nittve)
”Hoten mot Kulturhuset var många under de första åren. Ett som jag minns är när flera politiker tyckte att ordet ‘kultur’ var för belastat och föreslog att man skulle ändra husets namn. Vi i personalen kände i vår desperation att nu var det handling som gällde. Vi bad snickeriet såga ut stora bokstäver med ordet KULTURHUSET och måla dem röda. Dessa sattes sedan upp högst upp på den vinklade väggen. Namnet var räddat, och bokstäverna sitter där än. (Beate Sydhoff, Kulturhuschef)
Personligen tycker jag att huset är ganska fult, men innehållet och funktionaliteten: perfekt!
Mats Myrstener (bild: Wikipedia. Klicka på bilden så blir den större!)
BiS 