Vad är det som händer i Eskilstuna, den stad som jag växte upp i? Den muslimska samlingslokalen utsätts för attentat. Nu såg jag på TV att en ny fotoutställning på Eskilstuna museum (där jag en gång arbetade som skolflicka i de s.k. Rademachersmedjorna) av den kontroversiella fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, ska granskas och bedömas i förväg av stadens säkerhetsansvariga, och bevakningen eventuellt förstärkas. Allt i skuggan av terroristdåden i Paris.
Eskilstuna har alltid haft en mångkulturell befolkning, framförallt en stor finsk, ända sedan 1950-talet. Personligen upplevde jag sällan under min uppväxttid bråk mellan invandrare i Eskilstuna, eller rasism, även om det säkert förekom. I Eskilstuna-Kuriren läser jag att förra sommarens utställning av vissa besökare upplevdes som provocerande. Det var fotokonstnären Aida Chehrehgoshas utställning ”Det här är erat fel” som visades på Eskilstuna konstmuseum.
Hur drabbar denna mångkulturella nervositet biblioteken? Vågar man göra kontroversiella utställningar efter vad som hänt i Paris? Köpa in kontroversiell litteratur? Jag blir orolig.
Diskussionen måste förstås föras på varje enskilt bibliotek. På debattkvällen på Stockholms kulturhus (se annonsen ovan) var det anti-rasism som stod i centrum. Men kanske borde även hbtq-frågor tas med? Makt- och privilegieperspektiv (de flesta bibliotekarier är vita privilegierade medelklasspersoner) också. Det nämndes under kvällen, men bara i förbifarten.
Det handlar i båda fallen om att acceptera och betjäna människor som faller utanför den vita heteronormen. När jag för över tjugo år sedan jobbade på Läsesalongen som idag kallas Bibliotek Plattan mötte jag varje dag människor från andra kulturer och länder som kom till biblioteket för att läsa tidningar, låna böcker eller bara träffas. Kanske startade mitt intresse för mångkulturellt biblioteksarbete redan där, som för så många andra, och därför var valet av mötesplats för en diskussion om antirasism på biblioteket väl motiverad. Det var nog på Stockholms kulturhus det mångkulturella biblioteksarbetet en gång verkligen sattes på kartan, i större skala. Idag är det en självklarhet (tror jag) på alla folkbibliotek, men så var det inte förr.
Annsofi Lindberg
BiS 