Vem som på något sätt jobbar med kultur, eller på något sätt konsumerar kultur eller typ tycker om kultur och tycker att yttrandefrihet är en bra grej blev inte skakad i fotknölarna när Kulturutskottet fredag 12 december röstade fram en slakt av kulturtidskriftsstödet. Jag har läst en hel del debattartiklar, upprop och intervjuer efter det – alla med ungefär samma men-vad-nu-känsla som Ola Salo gav uttryck för när Carola berättade att hon ”hängde” med en tjej på 80-talet i Så mycket bättre: chocktillståndet. Vad hände nu då? Hur kunde det bli sådär?
När till och med fd kulturpolitiker och allianspolitiker kommer ut och pratar om ”bildnings-hatet” som alliansbudgeten ger uttryck för då vet man att det har gått en bit.
& när Kulturutskottet’s ordförande Per Bill (M) förklarar beslutet med: ”Vår prioritering ligger inte på intellektuella vuxnas läsande” då känns jag mig som som Henri Vidal’s skulptur Cain:
Loppet är inte kört (frågan är bara vilket annat kulturområde som i så fall får dras med neddragning om man får tro Per Bill’s uttalande idag ) men action must be heard: Skriv under här!
Eller maila din protest till ledamöterna i Kulturutskottet: här hittar du deras epostadresser.
Eller mobilisera för att rätt budget vinner extravalet i mars nästa år. Låt ingen få glömma det här – då.
/Andrea
BiS 