http://www.dn.se/kultur-noje/farre-vill-lasa-alla-vill-skriva/
Färre vill läsa, alla vill skriva
Åtminstone om man får tro DN av 8 november. Tidningen Skriva, som beskriver råd och tillvägagångssätt för att lyckas med ett manus, fyllde nyss tre år och ökade samtidigt mest av alla tidningar i senaste Orvesto-undersökningen: 39 procent fler läsare mot föregående kvartal, och en räckvidd på över 30 000 läsare.
En av tre svenskar sägs drömma om att ge ut en bok. Per Adolfsson, Skrivas chefredaktör kallar skrivandet ”en ny folkrörelse”,
Agnes Hellström och Frida Skybeck driver podcasten Författarpodden, som blivit uppmärksammad på sociala medier. De talar om nya Facebookgrupper, och att bokcirklandet börjar tappa i intresse. De vill nå ut till nya grupper, gärna marginaliserade, som inte är vita heteromedelsvenskar.
Författarparet Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som skrivit den framgångsrika Engelsforstrilogin (”Cirkeln”, ”Eld”, ”Nyckeln”), kallar skrivandet världens mest ensamma yrke. Inte så konstigt kanske att nätet blivit en samlingspunkt för den som vill uttrycka sig i skrift. Strandberg bloggar om sitt skrivande på websiten litteraturmagazinet.se. Författare som skriver om att skriva som han tipsar om är Olof Lagercrantz, Bodil Malmsten, Stephen King, VS Naipaul och Margaret Atwood.
Eftersom skrivande och läsande är så intimt sammankopplat, menar Per Adolfsson att han själv inte har märkt av något minskat läsande. Det föregår hela tiden, i olika medier, på olika sätt.
– För väldigt många börjar det till exempel som ett mer terapeutiskt skrivande, ett sätt att göra upplevelser eller händelser mer begripliga, ett behov av att ”skriva av sig”, det räcker att titta på de bidrag vi får in till våra novelltävlingar – en mycket stor andel utgörs av jobbiga barndomsminnen och skilsmässor, säger Adolfsson och fortsätter:
– Men att skriva är också uttryck för ett närmast existentiellt behov – nyligen pratade jag med författaren Stewe Claeson och han uttryckte det ungefär som att ”när man berättar någonting så blir man också någon”. Skrivande blir ett sätt att finnas till.
Viktigt att understryka i en värld där man i stort sett bara existerar om man syns på TV eller i tidningarnas kultursidor. Och kanske något som biblioteket skulle kunna uppmuntra?
Mats Myrstener
BiS 