Hannah Arendt och den banala ondskan

Idag demonstrerade det nynazistiska partiet Svenskarnas parti på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Jag tittade bara en liten stund (precis som prins Eugen) och det var en märklig upplevelse, ett femtiotal nazister med gula fanor, en väldig cirkel runt dessa, och flera tusen motdemonstranter som skanderade ”inga nazister på våra gator”. Hela centrala Stockholm avstängt, det har nog inte hänt sedan president Obama besökte huvudstaden.

Häromkvällen såg vi Margarethe von Trottas spelfilm Hannah Arendt, med Barbara Sukowa som den kedjerökande huvudpersonen, den berömda filosofen som levde 1906-1975. Arendt var judinna och fängslades och satt i interneringsläger i Frankrike efter den nazistiska invasionen. Hon lyckades fly och emigrerade till USA och blev ett stort namn med boken ”The Origins of Totalitarianism”, påverkad av sin lärare Martin Heidegger, med vilken hon hade ett förhållande. Heidegger som senare skulle stödja nazismens övermänniskoideal.

I filmen reser Arendt till Jerusalem för att övervara rättegången mot nazisten Adolf Eichmann, som israelerna kidnappat i hans exil i Uruguay. (Många tyska nazister flydde efter kriget till Sydamerika.) Rättegången innehöll hundratals redogörelser av judiska vittnen som förlorat hela familjer i Förintelsen.  Året är 1961. Hon rapporterade om rättegången i tidningen The New Yorker, och väckte ont blod bland judar i USA och utanför, genom att inte beskriva Eichmann som ett monster utan en färglös pseudomilitär byråkrat som bara ”lydde order”. Han var en enkel men effektiv representant för vad Arendt kallade ”den banala ondskan”.

De nazister som terroriserar oss i Sverige idag kanske inte kan kallas ”banala”. Den typ av ondska som Arendt talar om administreras i Sverige istället av tjänstemän och byråkrater utan hjärta och hjärna. Att ”tänka” skiljer människor från djur på flera sätt, men medan djur inte kan hållas ansvariga för sina handlingar gäller motsatsen för oss människor. Det är en grundtanke hos existensialistiska filosofer som Arendt, Jaspers, Sartre, Kierkegaard eller Zygmunt Baumann. ”Cogito ergo sum”, jag tänker – därför är jag. Den som bara agerar utan att tänka på handlingarnas konsekvenser är ingen ”människa” i filosofiskt och humanistiskt hänseende. Inte enligt Hannah Arendts definition. Hennes dröm var att araber och judar skulle kunna leva sida vid sida i Palestina. Det var en kontroversiell tanke, som bröt mot den religiösa övertygelse som ligger bakom dagens terrorism.

Inte långt från Gustav Adolfs torg ligger Forum för levande historia, där man just nu har en utställning om de svenska romerna, en folkgrupp som nazisterna bestämde sig för att utrota. Det är en fin utställning som verkligen kan rekommenderas. Liksom den täta och verkligen upplysande filmen om Hannah Arendt, som distribueras av Folkets bio, som i år fyller fyrtio år.

Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s