En oumbärlig bok, säkert bortgallrad utom på KB, är Prins Eugens bok ”Breven berätta” från 1942, där den mångsidige målarprinsen skriver brev, framförallt till sin dyrkade mor drottning Sophia. Där kan man t.ex. hitta följande brev, daterat april 1888, när han studerade måleri i Paris (han var född 1865):
Till min mor
”På lediga stunder ha vi också roat oss lite smått med revolution. Jag var naturligtvis ute och tittade fast Celsing inte var vidare hågad derför. Men jag ansåg det höra till god prinsuppfostran att ha varit med om lite gatukravaller [det var bara sexton år efter den blodiga Paris-kommunen]. Vi, det var jag och Wennerberg [Gunnar, son till Gluntarnas kompositör, ministern Gunnar W.], hade tur att få se folkskockar skingras af kavalleri på Place de la Concorde då vi voro der. Man var skyddad genom att hålla sig bakom balustraderna på torget [som är enormt stort, avrättningsplats under revolutionen]. Intressant blanda sig med folkgrupperna och höra hvad som sades. Plötsligt uppträdde då någon uppviglare [anarkistmord var vanliga, märkligt att prinsen inte var rädd om livet], underliga typer från Belleville-trakten och höll tal. Då folkskocken hade ökats kom kavallerichocken. Det var stor spänning och en viss oro i luften. Man sköt några skott och vräkte omkull några omnibussar. Något mer af oroligheterna såg jag inte.”
Det var alltså 1888, den franska militären hetsade i tidningarna om ”revansch” på de tyska hunnerna för förlusten av Alsace-Lorraine 1872, samma år som kommunens barrikader, då tusentals kommunarder helt sonika sköts ihjäl av utkommenderad fransk militär.
Märkligt hur lite man lärt. Eller kanske inte?
Mats Myrstener
bild:http://www.etc.se/opinion/nazisterna-borde-inte-ha-fatt-demonstrera
BiS 