Så var det då dags för nordiska feminister att vallfärda till Hyllie i Malmö. Känslan. Stor. När jag hoppade av bussen är det första jag ser en kvinna som fotograferar en skylt vid ett övergångsställe. Inte vilken skylt som helt, utan FRU Gåman. De första! Tänk att det skulle ta sån tid. Tid, tid, tagit tid, är det många som nämner i de olika samtalen jag lyssnar på under dagen. Att det har tagit sådan tid, det är tid att agera. Take action.
Politikerna är här. Lövén står i presscentret i sin röda slips. Jämställdhetsministern Mara Arnholm (fp) är oerhört stolt. Vänsterpartiet har största mässytan, och både s-kvinnor och kristdemokraternas kvinnoförbund tar plats. Mässan är ett mindre Bokmässan, minus konsumtionshetsen och Jan Guillou. Kulturtanten är här.
På ett seminarium om hatet mot feminister i sociala medier, talar de om den svenska feministiska vågen i Sverige. Isländska och danska deltagare vittnar om något helt annat, att kalla sig feminist är ett skällsord (vilket det också varit i Sverige) och till slut frågar en om det enda man kan göra är att sluta med ordet feminist, använda något annat? Nej, svarar flera, då ger vi upp, vi måste fortsätta kampen, aldrig ge upp feminismen. Då vinner hatarna.
Den feministiska vågen är här. Det känns i Malmö. På kvällen går jag på invigningen av Nordiskt fourms systerfestival Feministisk festival på Moriskan. Det är en underbar känsla i lokalen. Kören ”Röster utan gränser” sjunger Bella Ciao och ingen säger ordet oppositionen som poeten Jenny Wrangborg gör.
Imorgon fortsätter det, och i övermorgon, och resten av alla andra dagar för den delen.
/Andrea
BiS 
Ett svar på ”Nordiskt forum, dag 1”
Så himla spännande det låter och så bra att du är där och bevakar för läget Bis. Men det där med att Feminism i vissa av våra grannländer tolkas som ett skällsord gör mig en orolig men samtidigt signalerar det att kampen måste föras vidare och vi feminister ger inte i första taget!!!