Under denna titel skriver idag Maja Hagerman i DN apropå EU-valet och framgången för högernationalismen. Hon förvånas lite över dess kvinnliga frontfigurer: en Marine Le Pen, en Pia Kjaersgaard, en Siv Jensen, eller varför inte Sverigedemokraternas nya EU-parlamentariker Kristina Winberg. Blonda blåögda högernationalistiska kvinnor med nordiskt utseende. En slump eller inte?
Ellen Key talade i början av förra seklet om ”samhällsmodern”. I de nationella myterna talas det gärna om heroiska kvinnogestalter som Moder Svea, Germania, Brittania, den franska Marianne och t.o.m. om ”Moder Ryssland”. Margaret Thatcher gav kvinnan ett ansikte i brittisk politik (älskad av en del, hatad av många), och fortsätter man på den politiska skalan stöter man på mäktiga kvinnor som Angela Merkel och Litauens Dalia Grybauskaite.
Jag tänker på hur ensam FI:s Soraya Post kommer att känna sig, hur motarbetad, hur hatad hon kommer att vara av många av de ultranationalister som nu kliver in i parlamentet. Hagerman menar att EU nu måste börja diskutera försvaret av demokratin och mänskliga rättigheter, inte bara ekonomisk infrastruktur och storleken på korvar och glödlampor.
Nu handlar det om politik och ideologi på riktigt. Och om försvaret av Europas demokrati. Tänk om biblioteken kunde spela en mer aktiv roll i den kampen?
(Och alla franska valskolkare som idag yrvaknar upp och inte fattar vad som hänt!? Jojo…)
Mats Myrstener
BiS 