På Svensk biblioteksförenings biblioteksdagar i Umeå handlade några seminarier om pojkars läsning. Det som leddes av Kulturrådet var ganska ljumt och intetsägande, men mer handfast var det som hölls av biblioteket i Pajala.
Där har biblioteket närmat sig pojkarna – många väldigt väldigt macho – genom deras största intresse i Norrbotten: jakten. För att bli jägare måste man ta jaktlicens, och för att ta jaktlicens måste man kunna läsa (det ingår en teoretisk del också). Man drog de unga jägarna till biblioteket för vidare studier, och se – de upptäckte en helt ny värld och började snart läsa böcker hej vilt. Även högt – för varandra.
Inte nog med det – de drog också med sig sina fäder, som upptäckte att det fanns jägartidningar på biblioteket som man fick läsa helt gratis. Det hade dom ju ingen aaaaning om!
En solskenshistoria som det ligger mycket arbete bakom vilket föredragshållarna kunde intyga: det är en ordentlig backe av misstro man måste komma över innan resultatet nås. Nu går de unga jägarna gärna in i biblioteket, kokar själva kaffe, och botaniserar bland hyllorna.
Den här typen av samarbete förekommer säkert bland många av våra kommuner. Exemplet från Pajala motsäger med råge den dåliga stämpel pojkars läsning fått. Kanske för att vi inte riktigt begriper dess komplexitet?
Annsofi Lindberg
BiS 