”Språket var inte ett problem för henne. Däremot själva friheten. I fängelset gick allt sin gilla gång. Varje dag var den andra lik. Allt var svart eller vitt. Hon hade inget att välja på och det var enkelt att leva så. Dessutom hade hon både vänner och hundar.
I friheten måste hon hela tiden välja. Hon såg på klockan och den var nio på kvällen. I fängelset dags för inlåsning. Men nu kunde hon göra vad hon ville, till exempel gå ut. Det var härligt och det var skrämmande samtidigt.
Hon såg sig omkring i Sverige och landet liknade inte hennes barndoms Sverige.
-Jag såg hur mycket det amerikanska samhället influerat Sverige, Inte så mycket folkhem och solidaritet längre, mer av entreprenörskap och vinstmaximering. Och den gamla sortens nationella stolthet med flaggan i topp hade kidnappats av högerextremister. Norrmännen viftar stolt med sina flaggor, vi känner oss oanständiga om vi gör det med våra. Vi behöver återerövra glädjen och stoltheten över det som byggts och är bra och människovärdigt här.”
(Annika Östberg intervjuad av Jan Lindström i Situation Stockholm, de hemlösas tidning som nu gett ut 200 nummer sedan 1995.)
Mats Myrstener
BiS 