Svenska kyrkan fick sina första kvinnliga präster 1960, de hette Margit Sahlin, Elisabeth Djurle och Ingrid Persson och de arbetade under enormt motstånd. 1970 fick man den första kvinnliga kyrkoherden, och 1980 den första domprosten. 1997 fick Sverige den första kvinnliga biskopen, jag tror det var Caroline Krook i Stockholm. Hon efterträddes av Eva Brunne, som dessutom är öppet homosexuell.
För något år sedan fick vi också den första kvinnliga ärkebiskopen, Antje Jackelén.
Det är ingen dålig förändring av en institution som före 1960 var nästan helt mansdominerad. Och det har bara tagit 55 år!
Eva Brunne fyller i år 60, precis som jag. När jag föddes var kvinnliga präster inte ens påtänkta. Kvinnliga läkare var ovanliga, kvinnliga militärer inte att tänka på. Samma gällde professorer, ingenjörer, domare och många andra högre yrken i Sverige.
Tänk vad världen har förändrats sedan dess.
Kanske tar det 55 år till innan lönegapet mellan män och kvinnor försvunnit helt? (Idag är det 13,9 procent.) I framtiden kommer nog svenskar med invandrade föräldrar att bli allt mer representerade i samhällslivet också. Jag tror det är en utveckling som inte går att stoppa, det är bara en fråga om tid.
En flod kan bara flyta i en riktning och den är mycket svår att stoppa.
Mats Myrstener
BiS 