Riga, Lettlands huvudstad, är också EU-kulturhuvudstad i år. Men till skillnad från Umeå blir kultursatsningarna få. Man saknar idag både ett museum för modern konst och ett modernt konserthus. Den ekonomiska krisen 2008 slog hårt på länderna i Baltikum, inte minst beroende på att många svenska banker etablerat sig där och tagit över viktiga marknadsandelar, banker som sedan räddades från att gå i bankrutt av den svenska staten.
Men en sak har invigts i Riga: det nya nationalbiblioteket. Arkitekt är den 87-årige Gunnar Birkerts som är verksam i USA. I ett inslag på TV:s kulturnytt skildrades hur böckerna från det gamla nationalbiblioteket inne i stan bars av en levande kedja av händer över bron över Daugava, till det nya modernistiskt taggiga biblioteket på andra sidan floden. Kanske något för Umeå att ta efter, nu när stadsbiblioteket ska flytta?
Det var gripande att se alla händerna som kramade och klappade de plastinslagna bokklenoderna och kysste dom vördnadsfullt. Trots utmaningarna är kulturjournalisten Linda Kusina hoppfull, skriver man på http://www.svt.se. Hon ser med entusiasm på kulturhuvudstadsårets program.
– Jag hoppas att det här ger energi till kulturlivet och att de politiker som endast ser kultur som en utgift får sig en tankeställare.
Då kan jag samtidigt ge ett lettiskt boktips som jag säkert nämnt förut. Den lettiska poeten Vizma Belsevica, tyvärr bortgången 2005 innan hon hann få nobelpriset i litteratur, har skrivit en trilogi om sin barndom i Riga, böckerna heter Bille, Bille och kriget, och Billes sköna ungdom. Det är tre fantastiska böcker, bland det bästa som skrivits i den biografiska genren, skrivna med en så lätt hand att den knappt märks, påminnande både om Alice Munro och Astrid Lindgren. Flickan Bille växer upp i Riga under andra världskriget och får uppleva både nazistiskt och sovjetkommunistiskt stöveltramp, barnaår med fattigdom, ungdomskärlek, livet i staden och livet på landet, där de flesta letter överlevde kriget tack vare egen odling av grönsaker och frukt.
Böckerna är så direkt drabbande, och så enkelt skrivna att de mycket väl skulle kunna användas i högstadiet, och i gymnasiet förstås. Skrivna i slutet av 1990-talet tillhör dom nog dessvärre de böcker som många folkbibliotek sålt av för fem kronor styck. Skada i så fall.
Så några svenska boktips. Min kollega Leif Nilsson i Botkyrka har skrivit några historiska noveller från drottning Kristinas tid. Mycket av det beskrivna går att skåda på Livrustkammaren i Stockholm, drottningen var ju dessutom en tidig kunglig queer-representant. Boken, Maktens skugga är utgiven på Recito förlag.
Om kulturhuvudstadsåret i min gamla hemstad Umeå finns mycket att säga, en del sägs av en annan kollega till mig, Håkan Wikell, som beskriver bakgrunden till de politiska besluten i Umeå, och hur detta mottagits av igelkottarna i staden. Boken hetter Igelkottsåret 2014, tryckt på h:ström-Text och Kultur i Umeå, och kan beställas av författaren som arbetar i ”pojkrummet” på Umeå universitetsbibliotek. Den är inte snäll mot de ansvariga kulturbyråkraterna i Umeå ska man väl tillägga, så den får läsas på egen risk. Men så är det ju med all litteratur som har något viktigt att säga.
Mats Myrstener
Bild: http://www.svt.se
BiS 