Så bläddrar jag återigen i Stockholms stads reklambroschyr ”Ditt Stockholm 2014” med underrubriken ”The Capital of Scandinavia”. Ordet ”Capital” har ju flera betydelser, pengar spelar en viss roll.
Här hittar jag inte mycket om nya bibliotekssatsningar. Kulturhuset Stadsteaterns chef Benny Fredriksson intervjuas, och där ingår ju också fem olika bibliotek som bekant, men om dessa nämns inte så mycket. 15 nya miljoner får i varje fall Kulturhuset, och i övrigt satsar man 2014 på lässatsningar och ett länsgemensamt lånekort. Gott så.
Men pengarna då? Jo Stockholm satsar på att bli en evenemangstad i världsklass 2014, och där ingår ju en del satsningar på kultur. Avdelningschefen på kulturförvaltningen Roger Ticoalu nämner t.ex. Kulturfestivalen, Kulturnatten, Swedish House Maffia, evenemanget Dans på Slottet mm. Man räknar med fler arbetstillfällen i evenemangens spår, hela 167 stycken! För hur lång tid kan man undra?
Men stockholmarna ”älskar” evenemangen försäkrar Ticoalu. Och turisterna förstås. Det gynnar stadens utveckling och ska placera Stockholm ”på kartan” (känns uttrycket igen?). Samtidigt drar man in på den lokala kulturen, på teatern, musiken, på skolornas kulturverksamhet. För kostar det så smakar det.
Redan i det gamla Rom uppstod uttrycket ”söndra och härska”, liksom ”bröd och skådespel”. Redan den gamle folkbildaren doktor Anton Nyström menade att människan inte lever av bröd allena (inte heller av ”evenemang”). Han drabbade samman med agitatorn August Palm som hävdade ”magfrågan”, dvs det var viktigare att äta sig mätt än att satsa på fåniga borgerliga kulturevenemang. Ibland undrar man över hur mycket som hänt inom arbetarrörelsen och kulturen sedan dess? Mycket av den offentliga konsten uppstod iofs under de goda folkhemsåren under socialdemokratisk egid, men sen då? Har de röd-gröna någon kulturpolitik? Vad tycker de om folkbibliotekens framtid?
I maj ska i varje fall jag och Lena Lundgren åka till Umeå för att tala om Valfrid Palmgren under Svensk biblioteksförenings biblioteksdagar. Men det nya kulturhuset i Umeå (säkert påverkat av Stockholms dito) kommer inte att vara klart i maj vad jag förstår. Då flyttas även stadsbiblioteket ner till älven.
När jag nyss i Tidningen Kulturen skrev om ”Umeå som jag minns det”, så glömde jag nämna biblioteket, med sin suveräna placering mitt i staden. Med Visby inte så långt bort i tanken och den hårda strid om flytten som utspann sig där så kan man undra hur mycket bättre det kommer att bli nere vid älvkanten. Varför måste ett stadsbibliotek ingå i ett ”kulturhus”?
Nej jag tror stockholmarna hellre skulle se mer basala satsningar på offentlig verksamhet som bibliotek och skola, än fler dyra och snabbt förbiilande ”evenemang”. Hellre en stad med väl utbyggd barnomsorg och äldrevård, än en ”evenemangstad i världsklass”. Kanske gäller det Umeå, också. Vi får se vad vi får se i maj.
Mats Myrstener (ill: Sergels torg, en.wikipedia.org)
BiS 