Manligt och kvinnligt i litteraturen

Att bestsäljaren Fifty shades of Grey riktar sig till en kvinnlig publik är väl ingen vild gissning. Eftersom kvinnor läser mer skönlitteratur än män så är det ett smart drag av förlaget. Att boken skulle bli en bestseller hade säkert ingen kunnat förutse. För 25 år sedan hade den förpassats till en speciell hylla i porr- och sexshopens bdsm-avdelning. Men tiden var kommen för bryta en sexuell barriär i skönlitteraturen, framförallt i USA, den hade föregåtts av allt mer utmanande erotik i amerikanska TV-serier. Man testar ständigt gränsen för censuren. Men hur det ska gå när Fifty shades blir film kan man ju fråga sig? Men den kommer säkert att hålla liv i boken i minst ett år till.

Den globala bestsellern har förändrat det litterära landskapet, gjort det mer stereotypt. Dan Browns böcker var de första, Da Vinci-koden kanske den allra första. J.K. Rowlings böcker fick nog många barn att för första gången läsa en riktigt tjock bok, och Stieg Larssons Millenium-trilogi hyllades, inte minst för den märkliga actionhjältinnan Lisbeth Salander.

Men Fifty shades of Grey? Lite obegripligt är det. Den sägs ha sålt 300.000 ex. i Sverige, men med tanke på att det är en triologi så blir det ändå bara 100.000/bok, inte onormalt för bra försäljningsframgång i Sverige. Men varför har ingen tagit upp könsrollerna i boken till diskussion? Alla dom unga kvinnor som här kanske får sin första introduktion till erotisk litteratur i legitim form måste ju bli ganska konfunderade? De kommentarer jag läst har också nästan samfällt varit negativa: det här är en riktig skitbok, som författaren Gabriella Håkansson skrev i Aftonbladet. Jag tror många andra läsare snabbt insett det också.

Vad läser helst män då? ”Män vill helst läsa om andra män” står det idag i Svenska dagbladet. Då borde ju Knausgård vara ett givet val? Lars Norén? Nja, kanske inte. En storsäljare bland män har däremot både Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blivit, och Fredrik Backmans En man som heter Ove. Hundraåringen har sålt i fyra miljoner exemplar, och ska nu bli film. Backmans nya bok ska heta Min mormor hälsar och säger förlåt.

Själv uppskattar jag också böcker med humor (en bristvara i dagens skönlitteratur): Katarina Mazettis Grabben i graven bredvid, eller varför inte klassiker som Calvinols resa genom världen av P.C. Jersild, eller Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole? En bok med en hel del erotik som jag sträckläste som ung var faktiskt Lars Hård-trilogin av Fridegård. Den var skriven helt utifrån mannens synvinkel, fräck och frispråkig vad gällde det sexuella, och det igenkändes av en femtonåring. Den sortens seriösa böcker, skrivna för vuxna män, saknar jag idag.

”Kvinnor som läser mycket läser däremot allt. Männen söker oftare igenkänning och klassisk manlig tematik” säger litteraturprofessor Torbjörn Forslid i SvD. Men sen menar han att initialer i ett författarnamn skulle vara ”typiskt kvinnligt”. Vad med J.R.R. Tolkien, G.K. Chesterton, eller C.S. Lewis då? Nej, professorn, där är du ute och cyklar.

På biblioteket får vi fortsätta att slåss för att män inte ska sluta läsa skönlitteratur. Då skulle vi få ett ännu mer uppdelat könssamhälle än det vi har idag.

Mats Myrstener
-en-man-som-heter-ove

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s