Vilken är årets värsta månad kan man ju fråga sig? Min kollega Hans brukar säga att november är årets mest ”onödiga” månad, och det kan nog stämma. I Johans jul började alltid första sidan med pappans hemkomst från arbetet i strilande regn och med texten: ”November är mycket lång och grå …”. Barnmorskorna på Jägargatan kallade den ”oxmånaden”.
Men själv håller jag nog juli för ett strå vassare. Antingen regnigt – och brustna och grusade förhoppningar. Eller storkvarmt som i år, där alla journalister tar semester efter Almedalsveckan och meteorologen Per-Erik t.o.m. får hoppa in och vikariera som nyhetsuppläsare på ABC-nytt i TV. Värmen lägger sig som en kladdig fuktig vante över allt, och det blir inte acceptabelt på balkongen förrän kl 22 när solen går ner.
Oss sommarmisantroper emellan – men jag förstår Ingmar Bergman som påstod att demonerna aldrig visar sig på natten, det är en ren missuppfattning, utan i skarpt dagsljus – vitt, stekhett dagsljus, och gärna på sommaren.
Nåväl, vi tog oss i varje fall (trots sommarvärmen) från Nordens Venedig till Skåne, och njöt av utsikten från Smygehuk, Böste havsbad, och Dag Hammarskjölds Backåkra – säkert några av Sveriges vackraste platser i fullsommarskrud. Och apropå språkförbistring, vilket man ibland kan uppleva som nordlänning i Skåne och Danmark, så minns jag häromåret när jag på Malmös fina stadsbibliotek (öppet även söndag) stötte ihop med min gamle studiekamrat från BHS, Örjan (namnet fingerat). En i min vänkrets smått legendarisk person som aldrig arbetat som bibliotekarie men däremot är en mycket skicklig sol och vårare. Inget ont om det, han är fortfarande en god vän (tror jag), liksom kollegan Håkan från Höganäs, som hade sitt första vikariat i västerbottniska Holmsund. Där blev det språkförbistring, lita på det!
Min sommarläsning har varit allt annat än systematisk: först var det cigarettböcker (Per Hagmans ”Cigarett” den absolut bästa), sedan biografier av Birgitta Holm (om Rut Hillarp), PO Enquist, Stig Larsson och Jörn Donner, rysare av Camilla Rydberg (ojojoj vilken berättare), en släng religiös litteratur (via en bok av Inger Edelfeldt med detta tema) , bl.a. ett härligt återseende med Herman Hesses 70-talsklassiker Siddharta (väl värd omläsningen) och Per Lagerkvists fantastiska Ahasverus död. Försökte läsa Främlingen av Camus på franska, gick ganska bra, och nu är cirkeln sluten med ständige följeslagaren Turgenjevs En jägares dagbok, en fantastisk följetongsberättelse från livegenskapens sista år i Ryssland.
Och apropå klassiker så frågade min svägerska Helena mig varför små pojkar som hennes Matteus är så fascinerade av Star Wars. Det är ju jag med förklarade jag – det är på grund av berättelsen! Och att skapa sig en egen, helt privat, värld, långt borta från föräldrarnas styrmedel. Sådant bör uppmuntras!
När min vän Håkan från Höganäs var i Stockholm skulle han åka tunnelbanan till (även för en stockholmare) svåruttalade Skärmarbrink. På hans skånska idiom blev det omöjligt för spärrvakten, som höll upp en färdbiljett och desperat frågade utlänningen:
-Ticket! Ticket to WHERE?
Ja, det kan man undra. Ticket to where?
Mats Myrstener. Bild: Boktorn på fina Trelleborgs stadsbibliotek
PS. Har nu börjat följa med min tid och fått en läsplatta i föd. present. Med benägen hjälp av datakunnig dotter (alla e-bokhandlarna har ju olika modeller på plattorna), med konfigurering osv., och hjälp att kunna låna ur SSB:s bestånd, så lyckades jag till slut efter ett dygns hårslitande ladda ner Johan Svedjedals Almqvist-biografi, 975 sidor för 145 :- på AdLibris. Fungerar alldeles utmärkt, än så länge! Och billigt var det också.
Vi kunde också notera att Malmö konsthall reade Christer Hermansson-böcker för 10 kronor styck. Tänkte då att nästa steg är hyllvärmarhyllan som biblioteken säljer för halva priset (5 :- i en gammal bokvagn). Eller tunnan för recyclade pocketböcker som Hornstulls bibliotek ståtar med, alldeles gratis. Sedan är det bara KB och (i bästa fall) pliktleveransbiblioteken som gäller. Och nu har jag också ffg testat KB:s kopiator, en scanner som man också måste vara tekniskt bevandrad för att förstå. Allt färre personal i lånedisken; det är som Greta Linder konstaterade redan 1928: att det allmänna nu ska lyftas över på de mångas axlar, och det blir ju bara mer och mer av det som det förefaller – likt en boktitel av Falstaff, fakir som jag tror hette Enhvar sin egen doktor. Envar sin egen bibliotekarie? Tur att man har den rätta utbildningen då, så det blir rätt fason på bokryggarna när de ska rätas ut av en som aldrig någonsin funderat på att bli kiropraktor.
BiS 