Varumärket folkbibliotek

Senaste numret av Framsidan, Kultur i Västs bibliotekstidskrift, har temat ”bibliotek på andra ställen”. I sin ”ledare” i Framsidan skriver Bengt Källgren ”bibliotek är en funktion inte en lokal”.

I senaste numret av BBL är Nina Frids, som vanligt tänkvärd och skarpa, krönika en kritik av tendensen att det är så bra att bibliotek gör annat än att vara bibliotek som att låna ut både dittan och dattan prylar och göra en grej av att inte anställa bibliotekarier.

Båda dessa sätt att förstöra varumärket folkbibliotek, som man väl ska uttrycka det i nuspråk, sägs handla om demokrati, låga trösklar och tillgänglighet. Men som Nina Frid påtalar kan det istället visa på förakt, att inte tro alla om att vara värda och behöva en fullgod biblioteksservice.

Bibliotek är inte EN funktion, utan det geniala med folkbibliotek är just den fantastiska mängd av funktioner denna unika institution kan fylla samtidigt. Att lyfta ut vissa funktioner och placera dem lite här och var, som till exempel bokutlåning på stranden, på arbetsplatsen i snabbköpet, kan givetvis vara alldeles utmärkt och bra, men det får aldrig ersätta det mångfunktionella biblioteket eller beskrivas som bibliotek.

Att lägga ytterligare funktioner till biblioteket, som att låna ut verktyg, gångstavar, paraplyer och leksaker kan väl gå för sig. Att biblioteket även är medborgarkontor, turistkontor eller hittegodsmottagning kan väl åxå vara smart förutsatt att det inte innebär en nedrustning av bibliotekets kärnverksamhet, dvs att det ges extra resurser och kompetenser för de tillkommande uppdragen. Dessutom får det absolut inte innebära att biblioteket uppfattas som en myndighet.

Känns som det är dags att varumärkesskydda begreppet folkbibliotek, att fastställa vad ett folkbibliotek måste innehålla, erbjuda och ha som uppdrag för att få använda namnet. Inte ska väl bibliotek vara mindre skyddat än falukorven, fetaosten och verklighetens folk? Detta bör vara en del av den nationella biblioteksplanen, alltså dags för KB att ”ta patent” på FOLKBIBLIOTEK innan någon annan gör det!

Dessvärre gäller det inte bara att rädda bibliotekstanken från angrepp utifrån utan i även från bibliotekarier som tycks tro att biblioteket bäst når sina mål, som då mäts i antal lån, genom att käcka till sig och låtsas vara något annat än en gedigen folkbildande institution med syfte och mål att utjämna skillnader i ett samhälle med växande klyftor.

När skådespelaren Roland Jansson i en annan tid, på 70-talet, invigde Gårdstens bibliotek (nedlagt sedan länge) sa han bl a att folkbibliotek är det mest socialistiska vi har, det står verkligen för ”från och var och en efter förmåga och till var och en efter behov” men detta hade politikerna lyckligtvis ännu inte upptäckt enligt Jansson. Nu är tendensen dessvärre ”till var och en efter förmåga” och behov noteras bara som aktiv individuell efterfrågan. Den är t ex vad detta med flytande bestånd innebär, ett system som vidgar klyftor istället för att ge alla en chans.

Alltså dags att acceptera nutida språkbruk och bygga varumärket folkbibliotek, men göra det på en stark ideologisk grund,  gedigen historisk erfarenhet och ett unikt stort förtroende hos såväl användare som ickeanvändare enligt tex SOM- undersökningarna.

Med ovan nämnda tendenser är det stor risk att biblioteksvärlden just nu håller på att göra tvärtom, genom att tunna ut, splittra och ”marknadsanpassa” i såväl teori som praktik. Med denna amöbafilosofi raseras snabbt vad som byggts under hundra år minst.

Bibliotek är och ska förbli mångfunktionella folkbildande lokala lokaler med kompetent personal!

Ingrid Atlestam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s