”Men språket fortsätter ju att födas så länge man lever. Det nybildades i dessa arbetssituationer, det nybildades, när jag om kvällen satt vid elden och kände den annalkande hösten komma. När de fattiga tjuvarna kom smygande om natten för att stjäla druvor, säd eller ett överblivet bröd och vi var tvungna att gripa in, då borde hela ens språk fått en möjlighet att växa, begreppen att sättas ifråga.
Jag hade behövt hela mitt språk för att se.
Var det likadant med mina kamrater? Naturligtvis var det så. I hela landet teg man. Höll sitt språk inlåst. Detta var de tysta ryggarnas land. De stängda munnarnas åkrar.
På det här sättet skulle det fortsätta tills vi en dag blev så fyllda av intryck, av omöjliga situationer och tänkbara handlingar, att vi sprängdes. Och över hela landet skulle språket välla ut.
Någon skulle en dag komma och skjuta undan riglarna.”
ur Göran Tunström: Ökenbrevet (1978). Nedtecknat av Mats Myrstener. Bild: timeslive.co.za
BiS 