De inlåsta språken

”Men språket fortsätter ju att födas så länge man lever. Det nybildades i dessa arbetssituationer, det nybildades, när jag om kvällen satt vid elden och kände den annalkande hösten komma. När de fattiga tjuvarna kom smygande om natten för att stjäla druvor, säd eller ett överblivet bröd och vi var tvungna att gripa in, då borde hela ens språk fått en möjlighet att växa, begreppen att sättas ifråga.

Jag hade behövt hela mitt språk för att se.

Var det likadant med mina kamrater? Naturligtvis var det så. I hela landet teg man. Höll sitt språk inlåst. Detta var de tysta ryggarnas land. De stängda munnarnas åkrar.

På det här sättet skulle det fortsätta tills vi en dag blev så fyllda av intryck, av omöjliga situationer och tänkbara handlingar, att vi sprängdes. Och över hela landet skulle språket välla ut.

Någon skulle en dag komma och skjuta undan riglarna.”

ur Göran Tunström: Ökenbrevet (1978). Nedtecknat av Mats Myrstener. Bild: timeslive.co.zaBild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s