En känd svensk bibliotekarie talade nyss om att vi borde utbilda läscoacher? Ja, bibliotekarien är obsolet. Läscoacher var namnet. Och de ska syssla med biblioterapi. Hur var det nu, det där med ”jobbcoach” som lät så bra…? Det där som arbetsförmedlingen skulle syssla med? Hur många var det som utbildades egentligen…?
Jag tror alla de barn som nu går ur skolan utan att kunna läsa gärna skulle behöva en privat läscoach. Alla gamla på ålderdomshemmen, alla fångar på anstalten. Alla papperslösa flyktingar. Alla de rumänska tiggarna på Stockholms gator. Alla friskolor som saknar riktiga bibliotek. För att inte tala om alla andra vuxna svenskar som aldrig öppnar en bok, för de blir nämligen allt fler. Ett helt nytt yrkesfält öppnas som en formidabel soluppgång, med tusentals nya arbetstillfällen.
Vad var det Shakespeare sa? Ord, ord, ord… Men visst låter det fint?
Mats Myrstener
BiS 
Ett svar på ”Läscoach någon?”
Förstå mig rätt. ”Biblioterapi” är väl beprövat inom psykologin, med goda forskningsresultat. Men det kräver kanske lite mer utbildning än bara en bibliotekarieexamen? Läsfrämjande, eller ”bokcoachande” om man så vill, borde varje bibliotek syssla med, men lägg pengarna på att satsa på de som inte läser böcker alls, och inte på de som redan läser!