Arbetet med en ny bibliotekslag har nu avancerat till en lagrådsremiss. En mycket läsvärd och läsbar sådan, till skillnad från det ursprungliga tämligen förvirrade förslaget som var ute på remiss. Flera remissinstanser, såsom KB och SB har redan talat om att de är nöjda med att de i vissa stycken blivit bönhörda och i detta kan också BiS instämma även om det i lagrådsremissen inte framgår att det är just BiS som påpekat många av de saker som nu ändrats och förbättrats.
Det hela är nu en mer stringent skrivelse med definitioner och begreppsförklaringar som tidigare saknades. Framförallt är ändamålsparagrafen kompletterad och lyder nu så här:
”Syfte och ändamål
2§ Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”
Alltså betydligt bättre än det första förslaget som stadgade att bibliotekens enda uppgift var att främja litteraturen utan att någonstans tala om vad man mena med ”litteraturen” utan glida mellan olika underförstådda betydelser.
Jag har inte lusläst utan bara skummat de 67 sidorna och då hittat flera intressanta skrivningar som jag hoppas inte bara begravs i något arkiv.
Till exempel står det, när det gäller biblioteksplaner, att flera instanser påpekat behovet av en nationell sådan. Kommentaren till detta är att om behovet av en nationell plan finns så står det KB, som biblioteksmyndighet, fritt att ta fram en sådan. Bara att sätta igång alltså! I den kan det ingå såväl bemanningsnormer som urvalsriktlinjer enligt vad som framgår av följande citat:
”Flera remissinstanser anför också att gemensamma kvalitetskriterier
borde utarbetas för folkbiblioteken. Regeringen delar bedömningen att
detta är angeläget. Hur det bäst kan ske är dock inte en fråga för lag-
reglering. Samma synsätt gäller i fråga om vilken bemanning som är
lämplig för att kraven på biblioteksverksamheten ska kunna tillgodoses.”
Visserligen har lagen inte blivit så mycket skarpare, bara klarare och bättre formulerad, men en noggrannare läsning av kommentarerna och hänvisande till dem i den fortsatta biblioteksdebatten och när det gäller att ställa krav på kommunerna, regionerna och KB kan säkerligen gynna bibliotekens utveckling. Så läs och använd argumenten för ett starkare och biblioteksväsen med ett tydligare uppdrag!
Ingrid Atlestam
BiS 