Svenska dagbladet har idag en jätteintervju med Alex Schulman (en helsida bild, två helsidor text, ja jag förstår utredaren Mats Svegfors som sagt att ”kvalitetsjournalistiken är snart utdöd”). Jag vet inget om denne man, intresserar mig inte heller, men sen läser jag några intressanta kommentarer längst ner på sidan som får mig att tänka till.
Aftonbladets musikkritiker Jan-Olov Andersson skriver t.ex. ”Han är stundtals fortfarande lika elak, och i kombination med Aftonbladets storhet blev han tongivande för hur näthatet började”. Och Miljöpartiets förra språkrör Birger Schlaug (som jag saknar) skriver: ”Schulman har öppnat dörrar där det blir legitimt att hata [på nätet].”
Schulmans egen Aftonbladet-blogg, ”Att vara Alex Schulman”, lades ner 2007 av Aftonbladet självt, efter interna stridigheter. Den hade 65.000 unika besökare och kommentatorsfälten var aldrig censurerade. Han fortsatte att driva bloggen 1000 apor, med brorsan Calle och frun Katrine Zytomierska. 2009 hade den så många anmälningar att man lade ner den frivilligt.
Idag skriver han om kärleken till fru och barn, och hur han blivit en ”ny människa” (allt enligt SvD). Han driver fortfarande de mer trendkänsliga sajterna ”Mingel.se” och ”Stureplan.se”. Hans nya pratshow ”Älska mig” har premiär i veckan. Fan tro’t.
kolla själv http://www.svd.se/kultur/i-jakt-pa-bekraftelse_7959976.svd
Mats Myrstener
BiS 