Positiv antirasism men inte välviljans

Som en fortsättning på BiS program Det rättvisa biblioteket – framtidens bibliotek har BiS börjat diskutera ett program om bibliotekens arbete för att motverka rasism och diskriminering.

Vill gärna bidra till denna debatt med några lästips på böcker som jag ser som mycket viktiga för att få diskussionen nära den konkreta (biblioteks)vardagen och för att få så många ingångar som möjligt i en mycket komplex verklighet. Ser nu en fara i alla dessa teoretiska resonemang om vithet, ett nytt innehåll i begreppet rasism och fixering vid att dela in folk i etniska och religiösa grupper och tilldela ”dom” en identitet.

I den lilla boken Positiv antirasism- Så förnyar vi en debatt som kört fast ( EXPO) gör Alex Bengtsson och Daniel Poohl ett försök att formulera vad man är för istället för att ständigt tala om vad man är emot under kapitelrubrikerna Samexistens, Konflikt, Konsekvens, Identitet och Möten. Just utifrån dessa begrepp skulle det vara mycket konstruktivt och givande att diskutera bibliotekets tänkbara antirasistiska roll.

Välviljans rasism – Om hur antirasismen gör människor till offer av Adam Cwejman är visserligen utgiven av Timbro men mycket läs- och tänkvärd. Författaren ifrågasätter detta med att se personer som representanter och företrädare för olika grupper istället för att se till individen och dess åsikter och meriter. Så kritiseras kvotering och positiv särbehandling, hur det låser fast gruppidentiteter och befäster tendensen att ständigt dela in folk enligt ursprung. Mycket håller man inte med om men just detta att en många gånger oreflekterad välvilja kan leda till motsatsen mot vad som avsetts tål verkligen att begrunda.

I Jakten på svenskheten beskriver Qaisar Mahmood sitt sökande efter vad som är svenskt och försöker förstå varför han inte blir accepterad som svensk utan ständigt blir utdefinierad. En djupt allvarlig och samtidigt underhållande bok, som många recensenter inte fattat själva kärnan i.

Främling, vad döljer du för mig? : en bok om rasism  av Marcus Priftis  handlar om rädsla och makt, om yttrandefrihet och hjärnspöken, om svenskhet och segregation. Men också om hur även antirasister riskerar att glida ut på rasismens villovägar. Det handlar kort sagt om vardagsrasism.

Båda dessa sist nämnda böcker innehåller många tankar och erfarenheter som bör påverka vårt sätt att bedriva biblioteksverksamhet hur vi bemöter varandra, vad biblioteket står för, vad som exponeras och varför etc.

Vill dessutom rekommendera läsning av  Salman Rushdies självbiografiska Joseph Anton där han berättar framför allt om de nio år han tvingades leva under mordhot ständigt omgiven av säkerhetsvakter och under antaget namn. Förutom en massa namedropping som kan vara rätt spännande är det ett försvar för yttrandefriheten och vilket högt pris det kan betinga och ett tack till alla dem som ställde upp, som inte lät sig skrämmas och som till sist enligt Rushdie ledde till  en seger för det fria ordet samtidigt som det var början på en kamp som bara blivit allt viktigare. Något enstaka bibliotek nämns men det tål att diskutera hur biblioteken lever upp till alla vackra ord om yttrandefrihet när den verkligen är hotad.

Dessutom ger  boken en fantastisk berättelse om och av en person som verkligen personifierar rikedomen i att vara del av många olika kulturella sfärer. En  så stor del som möjligt av den rikedomen är det bibliotekens uppdrag att förmedla och tillgängliggöra. Vidgade vyer motverkar fördomar och det är väl kärnan i bibliotekets folkbildande mission?