Den okände Shakespeare

Jag läste en fascinerande redogörelse över dramatikern William Shakespeares liv, och insåg att han på många sätt fortfarande är en gåta. Historikern Dick Harrison skrev i Allt om historia om de få historiska källor som finns om Shakespeares liv, och de är verkligen få. Spännande!

Vi vet att han var född (troligen) 23 april 1564, att hans far var en köpman som hamnade på dekis, och att mamman Mary Arden var av godsägarsläkt. Han gick troligen i stadens ”grammar school”, där han fick rudimentära kunskaper i latin, engelsk historia och andra vetenskaper. När han var arton gifte han sig med den åtta år äldre Anne Hathaway och fick tre barn, varav sonen Hamnet dog tidigt.

Sen går åtta år när vi inte vet någonting. Fömodligen började Shakespeare tidigt studera skådespeleri och sedan skriva sitt första historiska krönikespel Henry VI, som man tror tillkom 1591-92. Detta år finns en spydig kommentar nedskriven av en Robert Greene, som meddelar att ”den där Shakespeare” kommit till London för starta ett eget teaterkompani.

Men om Shakespeares studier inför författarskapet vet vi inget. Var fick han sina breda historiska och litterära kunskaper, idéerna, sina intriger, sina motiv? Han måste haft tillgång till ett bibliotek, kanske hos en mecenat, eller en beundrare, en teaterdirektör? Eller varför inte en rik beundrarinna?

Från 1592, när han kommer till London börjar han spela teater, skriva pjäser, skriver den långa dikten Venus och Adonis till earlen av Southhampton, och blir snabbt den mest omtalade dramatikern i London. Han skriver tidstypiska komedier och tragedier, och börjar utveckla och behandla ämnen som den olyckliga kärleken i Romeo och Julia, galenskapen i Hamlet, svartsjukan i Otello, och tecknade en av de mest onda härskare som någonsin stått på en scen, Richard III. Det riktiga fantasteriet uppnår han i pjäser som En midsommarnattsdröm och i Trettondagsfton. Det bör påpekas att kvinnorollerna på Shakespeares tid spelades av män eller pojkar.

Under 20 års tid skrev Shakespeare 37 pjäser, ett monumentalt verk, flera trycktes i små s.k. kvartoupplagor redan under hans livstid. Några skådespelarkollegor gav 1623 ut en folioutgåva med författarens porträtt, men de 36 pjäserna som där ingår har ofta reviderats, censurerats, och återuppstått i nya upplagor. Mycket har forskarna hämtat från de små anteckningsböcker skådespelarna använde för att skriva ner sina repliker och scenanvisningar. De 150 s.k. sonnetterna, dikter företrädesvis om kärlek, innehåller något av det bästa och vackraste som skrivits på engelska språket.

Shakespeare drevs också av en stark kraft att rentvå sitt namn efter faderns konkurs. Han lät tillverka sin egen vapensköld, köpte ett stort hus i Stratford-on-Avon, och skrev ett noggrant utfört testamente, undertecknat William Shakespeare, gentleman.

Efter den puritanska revolutionen i England som skulle föra diktatorn Cromwell till tronen stängdes The Globe Theater, där flera av Shakespeares pjäser framförts. Det har antytts att han inte skulle kunnat skriva alla själv. Men Dick Harrison påpekar att kända pjäsförfattare vid denna tid ofta hade vänner och anställda, ibland ett helt litet hov som hjälpte med repliker och scenografier. En som inspirerade Shakespeare var säkert den unge Christopher Marlowe, som dock dog redan 1593, nedstucken under ett krogslagsmål.

The Globe Theater brann upp helt 1613 under en föreställning för ett fullsatt auditorium på 2.000 åskådare. Då skulle Shakespeare bara ha tre år kvar till döden. Hans sista märkliga skådespel kallas ”sagospelen”: Cymbeline, En vintersaga, och Stormen. Hans förmodligen sista skådespel handlade faktiskt om den famöse Henrik VIII, död så sent som 1547, men det tillhör av någon anledning hans minsta spelade pjäser. Undrar varför?