Har varit två dagar på MR dagarna, seminarier, debatter, utställningar, musik och teater under rubriken ”Vem har rätt till rättigheter” på Svenska Mässan i Göteborg. Tidigare har detta evenemang under flera år varit i Stockholm och även på andra orter.
Blir så förhoppningsfull när jag ser och lyssnar på alla dessa engagerade personer och organisation, såväl NGOs som myndigheter. Så fantastiskt bra saker det görs, så många kunniga och dedikerade personer det finns.
Om detta borde biblioteken berätta, bjud in organisationer och personer. Ge dem forum för att nå fler, få fler engagerade i allt det livsviktiga arbete som behöver göras.
Har lyssnat på ett mycket bra anförande av integrationsminister Ullenhag (kunde inte han byta jobb med Billström, den förskräcklige?) liksom av Gudrun Schyman och företrädare för Expo, Forum Syd, Svalorna och många fler om landgrabbing, daliternas kamp, alfabetisering och mycket annat.
Kvinnor kan, men män då? Den frågan ställde jag mig efter två dagar lika kvinnodominerade som bokmässan. Är det mest kvinnor som jobbar för män-skliga rättigheter? Minns kvinnokonferensen i Beijing, där NGOdelen besöktes av 40.000 kvinnor och några män som trampade omkring i leran och duggregnet, medan den officiella FN-konferensen, som hölls i tjusiga lokaler, lär ha dominerats av män och det var männen som kom överens om slutdokumentet.
Nästa gång det är dags för MRdagar hoppas jag att något bibliotek finns med bland utställarna, och som visar vad bibliotek kan betyda för var och ens möjlighet att få rätten till och kunskapen om sina rättigheter och då inte bara informations och yttrandefrihet.
Kampen för mänskliga rättigheter borde stå överst i alla folkbiblioteks måldokument för det är väl ytterst det bibliotek handlar om?!
Ingrid Atlestam
BiS 