Pulp Fiction

Tillbaka till framtiden?

Lättköpta mord och billiga könsroller? ”Populärlitteratur som stilistiskt, politiskt och estetiskt hör hemma i 1940- och 1950-talen borde rimligtvis ses som ett steg tillbaka i utvecklingen? Inte minst könsrollerna är snudd på komiskt förlegade i den här förseglade tidskapseln; mördade kvinnor är inte bara döda, de dör, uppiffade som Kim Novak. Men det är antagligen just böckernas kitschiga omslag och retrotitlar (Fade to Blonde, Say it with bullets,  etc.) som gör att böckerna tilltalar en allt större del av läsarna, en del som törstat efter något osofistikerat som inte säger ett skvatt om framtiden.” (Jon Forsling i dagens Aftonbladet Kultur, om den nya trenden i USA, ”Pulp noir”).

Sen bör man väl också komma ihåg att kiosklitteratur (det gäller även Wahlströms- och Kittyböcker tror jag) aldrig lånats ut på bibliotek, förrän möjligtvis idag. De förr så strikta kvalitetsgränserna satte helt enkelt stopp för det. Mina Tvillingdeckarna och Bill och Ben lånade jag av kompisen Nisse i Ljusvattnet, han hade hela serien!

Mats Myrstener

4 responses to “Pulp Fiction

  1. Maria Lundqvist

    Bibliotekens kvalitetsgränser har nog sett olika ut. När jag läste Kitty-böcker i slutet på 70-talet fanns de att låna på stadsbiblioteket där jag bodde. När sen det nya biblioteket byggdes fick inte Kitty-böckerna följa med i flytten, noterade jag då.

  2. Ja, det har nog sett väldigt olika ut mellan kommunerna. Någon forskare borde verkligen ta tag i det, det är en intressant frågeställning hur biblioteken har ställt sig till populär- och kiosklitteratur genom åren. Själv är jag inte motståndare till det, jag menar att det är viktigare ATT man läser, än VAD man läser. Deckare köptes in till Stockholms stadsbibliotek redan på 1930-talet. Den mer erotiska litteraturen hade det svårare, det fick t.ex. Agnes von Krusenstjerna erfara. Kanske släppte man lite på kvalitetskraven på 1960- och 70-talet, och blev hårdare igen på 1980-talet? Jag vet inte, det saknas som sagt forskning. I Finland t.ex. har man ju haft lägre kvalitetskrav, och därför också högre utlåningssiffror på biblioteken generellt.

  3. Tycker också att det här är intressant och håller med om att det är viktigare att man läser. Som flitig läsare tror jag att de flesta vill utveckla sin läsning och komma vidare.
    Min farfar arbetade på ett ABF-bibliotek på 50-60-talen och där hade de Krusenstjerna bakom disk och det var inte vem som helst som fick låna de böckerna. ”Giftskåp” på bibliotek fanns nog lite varstans.

  4. Om ”Giftskåp”. Ja de förekom på alla folkbibliotek, säkert in i modern tid. Bl.a. förvarades där illustrerade medicinska verk som visade könsorgan och annat ”in flagrantio”. En historia från Stockholm som jag läst var en man på en av Söderfilialerna som ville låna Krusenstjerna men fick nej. Han gav sig emellertid inte, lärde sig söka i den stora kortkatalogen och återkom med sin önskan, annars skulle han ”be att få tala med bibliotekschefen”. Då plockades boken upp, från källaren! Man hade alltså köpt in den, men skyltade inte med den (och ville uppenbarligen inte låna ut den heller, åtminstone inte till s.k. ”obildade arbetare”). Så kunde det gå till på den gamla goda tiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s