Latinos

Vår spansk/latinamerikanska bokcirkel självdog efter sommaren. Då var bara jag och arkivassistenten Arne kvar. Arne, den säregne mannen från Åkersberga som lärt sig isländska för att kunna läsa sagorna på originalspråk men på min fråga om han någonsin varit på Island svarade: Varför då?

Så talar en riktig bokmänniska

När jag nu läser igenom litteraturlistan minns jag Don Quixote, den spanskspråkiga litteraturens ständiga referensfigur; Clarins ganska sega 1800-talsroman Presidentskan, ibland jämförd med Gustave Flauberts Madame Bovary; Celas magnifika kollektivistiska 1950-talsroman Bikupan; ständige nobelpristippade Fuentes tegelstensroman Terra nostra, en väldig men krävande text om Filip den andres Spanien och erövringen av Latinamerika. Jag kan rekommendera det mesta av Garcia Marquéz (läs t.ex. novellerna, eller den korta berättelsen Översten får inga brev, som är lättlästa) och allt av Vargas Llosa, eller Jorge Icazas Huasipungo (får nog fjärrlånas, en dråplig och ruskig berättelse om indianernas utsatthet i Venezuela), Carpentiers historiska roman från Kuba Riket av denna världen, Roa Bastos stora dokumentärroman om Paraguays förste diktator doktor Francia, Jag den högste, nobelpristagaren Asturias språkekvilibristiska indianberättelse Majsmänniskor, eller Cortazars många mästerliga och nervpirrande noveller, som nu finns i två tjocka band på svenska. Monica Zak har faktiskt skrivit flera böcker från Latinamerika också, kolla i Libris.

En riktig bokmänniska var också utan tvekan Jorge Luis Borges, den blinde väktaren till klosterbibliotekets labyrint i Umberto Ecos Rosens namn. Enligt Wikipedia hade alla Borges företrädare som riksbibliotekarie i Buenos Aires varit blinda, vilket låter som en skröna av Garcia Marquez eller av Borges själv, så jag kan inte konfirmera sanningshalten i påståendet.

Borges är framför allt känd för sina korta och magiska berättelser, som han skrev på 1940-talet. Den första samlingen, ”Fiktioner”, utkom i pocket 2007, och den andra ”Alefen”, 2011. Här ingår den klassiska berättelsen Biblioteket i Babel – ett bibliotek som är oändligt och labyrintlikt och innehåller inte bara allt som skrivits, utan även allt som kommer att skrivas. Där kan KB slänga sig i väggen!

Men det oändliga universum ryms också, enligt Borges, i en enda liten punkt, ”alefen”, och han upplever den en kväll på trappan i källaren till det hus där hans älskade Beatriz bodde med sin man Carlos Argentino. Lotta Lotass kallar det, i företalet till ”Alefen”, ”en förtätad kärna av den längtan efter allmakt som sorgen kan bringa”. ”Och på samma gång: ett lysande koncentrat av den tröst som dikten kan ge”.

Och visst känns det skönt att läsa Borges credo, enligt Lotass: ”För denna människa blir det kroppsliga resandet helt överflödigt. Världen leds in i och finns innesluten i det lilla rummet.” Kommentar överflödig!

Här följer vår förteckning av böcker som vi läst, som vi skulle velat läsa, och några som vi inte hann läsa:

1. Cervantes (1547-1616), Don Quixote, uppl. 2001 (övers. Jens Nordenhök) el. annan (denna upl. 940 s. men flera sidor presentation av bok och författare).

2. Clarín, Leopoldo Alas: Presidentskan (1880-tal), sv. uppl. 1986 (640 s.). Vicente Blasco Ibañez, Apokalypsens fyra ryttare (1916),

3. Cela, Camillo José: Bikupan(1951). Juan Goytisolo: De unga mördarna(1959). Antologi: Det svarta Spanien(1966, utdrag), dikter av Lorca. (sam. ca 400 s.).

4. Luis Goytisolo: Återsken (sv. 1981). (515 s,). Carlos Ruiz Zafón: Vindens skugga (2005), eller Ildefonso Falcones: Katedralen vid havet.

5-6. Mexiko: Juan Rulfo (Pedro Páramo, 1960), B. Traven Djungelgeneralen, Octavio Paz Varje dags eld och andra dikter (1985), Carlos Fuentes Terra nostra , Mariano Azuela Rebellerna. Två gemensamma, ev. en valfri.

7. Colombia, Peru, Venezuela: Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet, Patriarkens höst, Krönika om ett förebådat dödsfall, noveller, Mario Vargas Llosa Valparna (noveller), Staden och hundarna, Pantaleón och soldatbordellen, Miguel Otero Silva Döda hus.  Manuel Scorza Trumvirvel för Rancas/Garabombo, den osynlige. Två gemensamma, ev en valfri.

8. Ecuador, Kuba, Guatemala: Jorge Icaza Huasipungo, någon roman av Miguel Angel Asturias (t.ex. Majsmänniskor), Rodrigo Rey Rosa: Förtrollade stenar, dikter av José Martí, Alejo Carpentier Riket av denna världen, Rigoberta Menchú: I, Rigoberta Menchú (1984), Zoé Valdes Jag skänkte dig mitt liv (1995). Två gemensamma, ev en valfri.

9. Paraguay, Argentina: Augusto Roa Bastos Jag den högste, Julio Cortazar (en valfri novell), Jorge Luis Borges (en novell, t.ex. Biblioteket i Babel), Ernesto Sábato Hjältar och gravar, Tunneln (ny övers. 2011). Två gemensamma, ev en valfri.

10. Uruguay, Chile: Juan Carlos Onetti: Ta farväl, Eduardo Galeano Eldens minne, Sången vi sjunger, Latinamerikas öppna ådror , Isabel Allende Andarnas hus, Eva Luna, Pablo Neruda (dikter), Antonio Skármeta Il postino, Sandinistas, Jag drömde att snön brann. José Donoso: Platsen utan gränser. Roberto Bolaño: De vilda detektiverna. Två gemensamma, ev en valfri.

Vi läste de med fet kursiv stil markerade.

Mats Myrstener

One response to “Latinos

  1. Och ett tillägg till denna eminenta löista för den som fortfarande inte fått nog:
    Horacio Castellanos Moya: Sönderfall (2011) utspelas i Honduras på 1960-talet, tyvärr av recensent Gabriella Håkansson i AB avfärdad som ”platt fall”. Men ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s