Gabriela Melinescu reser hem (1)

”Hemma utomlands” ( 2003)

Den rumänskfödda författaren Gabriela Melinescu. går omkring i Stockholm, promenerar, sitter i Kungsträdgården och betraktar statyn av Karl XII, som får ett positivt porträtt (invandrarkungen). Man firar att det är 300 år sedan ritten från Turkiet tillbaka till Sverige, genom Rumänien. Hon umgås dagligen med Emanuel Swedenborg, översätter ”Drömboken” till rumänska. Kallar Swedenborg ”en modern profet som vågade skriva om sin sexualitet”. Promenerar på Norra Kyrkogården. Går till presscentret och träffar den gamle journalisten Herman som har prostatacancer.

 ”Berättandet har alltid varit något som människor inte ens i ofrihet kan avstå från. Det är något medfött, oemotståndligt.” Även i exilen.

 ”Att vara poet var hos oss [i Rumänien] alltid att vara sjuk, galen och dömd samtidigt.” Men ”trots allt kunde ingen döda den sanning som fanns i själva språket.” Hon skriver om ”spöksmärtor” och dåliga nerver, nerver som ”ympats liksom en gren på ett osynligt träd”. Orden bär hon med sig som i en ryggsäck på ryggen. Och en besvärlig kikhosta. Skriver om sin första stora kärlek Filip, och att hon nu efter många år i Sverige ska resa ”hem”. Poesin bevarar inom sina bokpärmar minnet av förlusten av hemland, kärlek, anhöriga. Dofter, intryck.

 Boken börjar på ”trandagen” Marie Bebådelsedag, och fortsätter över sommaren och hösten.

Blandas med minnen från uppväxten i Bukarest. Hennes smeknamn var ”Luli” med det långa svarta oregerliga håret. Hon hade judiska rötter på pappans sida. Över sig ser hon ”molnens sprutande (mjölk)spenar”. I skolan kallas de ut på landet för att plocka grönsaker, skörda och göra annat ”patriotiskt arbete”. Hon är nyfiken som murgrönan, som på hösten har brinnande röda löv.

 Reser till Bukarest strax före jul, det har snöat.

Hennes far finsnickaren försvann, 37 år gammal, och man sa att han hoppat från Telefonpalatset, det högsta huset i Bukarest när G. var i tioårsåldern. Det påstods att fadern haft en älskarinna och tänkt fly utomlands. Han var en förrädare. Hennes syster Doris omfamnar kommunismen och studerar ryska.

 ”Mitt eget språk har blivit främmande för mig.” (en blandning av rumänska, franska, svenska). På planet till Bukarest träffar hon en äldre rumän, Zoltan, ordf. i ”snödroppeföreningen”. Han berättar att hans kusin Rakel en gång var Gabrielas pappas älskarinna. De försökte fly tillsammans, men G:s pappa greps och sköts vid gränsen. Hennes värsta farhågor har besannats.

 Bukarest är fattigt och smutsigt, hon bor i ett hus som varit Ceaucescus dotters, med ett enormt badrum. Hon får inte träffa sina släktingar, de vill inte. Hon känner sig som en främling. Barn och hundar som gräver i soporna. De sniffar lösningsmedel. De unga författarna härmar västvärlden och vill inte kännas vid sin gamla historia. ”För dem var det som om vi föddes bara för att njuta innan vi dör.”

 En sorglig berättelse. Det finns två världar, den reella, och den andra, ”drömmens”. Allt höljt i snö. Hon söker upp sitt barndomshus.

 1973 fick hon ett stipendium i Rumänien och fick skaka hand med Ceaucescus dotter. Som fortfarande besöker sitt gamla palats för att låna ”sina” böcker. Men dottern ogillade den unga Gabriela som slapp bli ”ungkommunist”. I drömmem: Bukarest som den kosmopolitiska stad den var på 1920-talet, innan fascismen och kommunismen tog över.

 Ordens magi, så viktiga för en poet och översättare: ”Under överflödets vackra yta fanns ett slags psykisk rastlöshet, berg av besvikelse, tomma skal av ångest. Som om rikedom ensam aldrig kunde ge någon lycka. /…/ Alla försökte göra akrobatiska luftsprång för att få framgång, vinst och lycka. Men istället fick de flesta kallduschar, sjukdom, död.” (I taxin, i trafikstockningen till Stockholm.) Hon möter åter sin vän Zoltan i ”snödroppeföreningen”. De talar om vardagliga ting.

 (Gabriela Melinescu debuterade som poet i Rumänien 1965. Sedan 1975 bosatt i Sverige. Lätt surrealistisk poetisk stil. Översättare. Hon var gift med förläggaren, belgaren och trotskisten René Coeckelberghs (1936-1989). Han hade då givit ut hennes tio första böcker på svenska. Coeckelbergs var en viktig publicist bland de mindre förlagen på 1970 och 80-talet liksom Bo Cavefors.  M. och R. talade franska med varandra.)

Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s