Slutet olyckligt, allting olyckligt

Sanverkan och uppföljning är vad som avhandlas i lagförslagets allra sista paragrafer:

Samverkan
14 § Bibliotek och bibliotekshuvudmän inom det allmänna
biblioteksväsendet ska samverka.
15 § Regional biblioteksverksamhet samt högskolebibliotek,
lånecentraler och andra statligt finansierade bibliotek ska
1. avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna samlingarna till
folkbibliotekens förfogande, och
2. i övrigt samverka med folkbiblioteken och skolbiblioteken
och bistå dem i deras strävan att erbjuda
låntagarna en god biblioteksservice.
Folkbiblioteken får ställa litteratur till förfogande för andra
offentligt finansierade bibliotek.
Uppföljning
16 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska ha en
nationell överblick och ansvara för samverkan inom det allmänna
biblioteksväsendet. Myndigheten ska tillsammans med
kommunerna och landstingen följa upp hur de planer för
biblioteksverksamheterna som antagits har utformats och hur de
används.

Jaha, i kommentarerna till dessa paragrafer fortsätter betonandet av samordning, samverkan, nationell överblick, uppföljning av biblioteksplaner etc. Man slår fast att lånekedjan är viktig och helst borde vara ömsesidig, dvs att folkbiblioteken åxå ska låna ut.  Man beklagar att detta strider mot kommunallagen och kräver undantag från den, vilket det är upp till varje kommun om man vill göra.

Den enda rimliga slutsats man kan dra av detta ständigt återkommande krav på  samordning och den underförstådda kritiken av den ojämna biblioteksstandarden i landet och bristen på möjligheter att åstadkomma en rationellare och mer jämlik verksamhet, är att behovet är stort av en nationell bibliotekspolitik och strategi och en betydligt kraftfulla lag än detta förvirrande hastverk som nu föreslås.

Mycket av problemen skulle lösas galant genom att åtminstone delar av folkbibliotekens verksamhet blev ett statligt ansvar. Till exempel kunde personal och media finansieras med statliga medel, åtminstone de media som bygger på det skrivna ordet, det man förhoppningsvis menar med det oklara begreppet ”litteratur” i lagförslaget.  Eller kunde media vara ett statligt ansvar som villkoras mot att kommunen håller utbildad personal enligt fastställd standard.

BiS har tidigare vid flera tillfällen utarbetat standard för personal, media etc . Nu är det nog dags igen! Detta bedrövliga lagförslag måste stoppas i någons nedersta skrivbordslåda och någon annan med bättre kompetens och insikt bör få i uppdrag att börja från början igen!

Under tiden duger det gott med nuvarande lag, eftersom det nya förslaget bara påstås vara en uppdatering och ett förtydligande, vilket man helt misslyckats med.

Det måste finnas massor av andra synpunkter på förslaget än de jag framfört i denna bloggföljetong, som nu är slut, men var är de? Hade väntat att få mängder av kommentarer och debattinlägg, men det har i stort sätt varit helt tyst.

Hallå! Var är ni? Varför är det så tyst i biblioteksvärlden? Vill ni verkligen ha denna förvirrande till intet förpliktigande lag?  den som tiger samtycker! Antas den lär det ju dröja många år innan det blir läge att revidera den och få till något bättre!

Stoppa lagen!

Ingrid Atlestam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s