Biblioteken och de sociala medierna

Idag, på årets sista dag, läser jag i SvD om hur de sociala medierna skrev historia 2011.  Det må så vara, men inskränkt som jag är så tvivlar jag ibland, inte bara på mig själv. Jag går sällan in på Facebook längre, många av mina vänner finns inte ens med där, Twitter har jag aldrig använt, och Tobias Brandel konstaterar också i SvD: Facebooktröttheten sprider sig.

Många folkbibliotek gör sitt bästa för att vara med i den nya trenden, och medan filialer läggs ner och inköpen av böcker minskar, så lägger många allt sitt krut på att vara med på nätet. Men vinner man några nya besökare på det sättet? Utvärdering, tack.

Biblioteken har faktiskt uppmärksammats mycket 2011, och de senaste två dagarna har inslag visats på  på TV-Rapport och Aktuellt samt nämnts på radio. Men nyheterna var dåliga: Utlånen minskar, och e-boksproblemaktiken urgröper bibliotekens budgetar allt mer. Värst kanske för de vetenskapliga biblioteken, där har de höga bok- och tidskriftspriserna, och oviljan att från förlagens sida släppa ifrån sig de dyra läroböckerna på nätet lett till en närmast ohållbar situation.

Och med en totalt ointresserad kulturminister, en utbildningsminister som bara talar om betyg och hårdare tag, och ett KB där full förvirring verkar råda (när löser man problemet med nedladdning och sparande av svenska hemsidor t.ex.?), ja KB har ju inte ens en chef för närvarande – så finns det kanske inte mycket att hoppas på inför nästa år. Om 2011 var ett riktigt ”skitår”, hur ska det då gå nästa år? Man blir minst sagt mörkrädd.

Internationellt har däremot 2011 varit ett fantastiskt år för Internetanvändarna. Den arabiska våren vore ju knappast möjlig utan de nya medierna! BiS arbetet i Sydafrika och Västsahara, som fått mycket beröm, hade också försvårats väsentligt utan hjälp av Internet och sociala medier.

Brandel har också en annan intressant synpunkt i SvD:  De sociala nätverken på internet krymper i sin förlängning det offentliga rummet. Vi sitter ensamma framför datorn, arbetar framför datorn, talar i telefon och Ipad, men utan mänskliga möten och sociala ickevirtuella mötesplatser blir vi bara arbetande och pladdrande robotar i en endimensionell och avskärmad värld, som begränsas av datorskärmens yta, sen må den vara lika stor som en husvägg. Så nära, och ändå så fjärran. Sverige blir ett allt mer ensamt land att leva i.

När Märta var i Ghana, kunde hon rapportera vilken revolution mobiltelefonerna betytt för ghananernas vardag, inte minst för kvinnorna. Där ser man framåt. Vi kanske får nöja oss med att vara glada för den fattiga delen av världen, som kanske får det lite bättre 2012. Här i Sverige finns det just nu som jag i min avskärmade tillvaro ser det, inte så mycket att glädjas åt. Kanske dags att satsa en slant på ”gammelmedierna” igen? Frisk och frejdig folkbildning och filosofi istället för flashiga författarträffar för de redan frälsta? (Obs allitterationen!) Och inte ytterligare en ny flashig bibliotekshemsida om hur bra och fantastiskt folkbiblioteket är, när alla siffror talar för raka motsatsen!

Gott nytt år förresten!

Mats Myrstener