Tänk efter – före!

Nej, entreprenad är inte lösningen. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) uppmanar idag i Metro tågresenärerna att beväpna sig med varma kläder, skor och matsäck, för tågtrafiken fungerar inte längre i Sverige. Och det är väl ungefär lika offensivt som att uppmana folk att gå och köpa boken på internet, för biblioteket och bokhandeln har slagit igen. Men det förutsätter ju att man har dator förstås – och pengar. Och att posten fungerar.
För det viktigaste på resan, som kan bli överraskande lång, glömde ministern förstås: en bok att läsa.

SJ är kanske det värsta exemplet på hur det går när verksamheten läggs ut på entreprenad. Men sen har vi sjukvården, skolan, barnomsorgen, åldringsvården, apoteken, lokaltrafiken, osv.
Ett av problemen (förutom att verksamheten kommer-
sialiseras för att gå med vinst, för du vet inte om företaget/entreprenören i morgon är ett riskkapitalbolag i Ryssland) är att den missnöjde ”kunden” (så heter det ju numera) inte kan utkräva något ansvar för begångna fel.
Typexemplet är förstås järnvägen där alla skyller på alla. Men även barnomsorgen, t.ex. ett fall i Täby där ett barn på privata Pysslingen fick brännskador. Företaget skyllde direkt på kommunens VVS-installatör, som skyllde tillbaka, osv.
(Anställda i privata företag har inte heller någon reell möjlighet att gå ut och kritisera den egna verksamheten. Trots att detta är en facklig rättighet. Ett grundskott mot demokratin således.)
Fortfarande skyddas folkbiblioteken av att utlån inte kan avgiftsbeläggas, men hur länge till? Och alla andra tjänster kan ju faktiskt avgiftsbeläggas i stället. Hur det går i Nacka vet vi ju inte, men utvecklingen är inte positiv. Jag vet inget exempel där verksamheten blivit bättre av att läggas ut på entreprenad. Billigare kanske, men bättre? OK att vårdköerna minskat inom landstinget, men nu är avdelningarna överfulla långt ut i korridorerna, och personal- och patientsäkerheten hotad.

Nej, offentlig verksamhet blir inte bättre för att den läggs ut på entreprenad, eller för att man sparar in på personal. Risken att den tunnas ut och på sikt försämras för att tillslut helt försvinna är däremot uppenbar. Det känns snarare som ett oroväckande steg tillbaka, till 1800-talets föreningsbibliotek, före kommunaliseringen av folkbiblioteken. Framtiden var nog bättre – förr.
Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s