Kvalitet och jakten på legitimitet

I diskussionen om bibliotekens profilinköp (t ex Malmös och Göteborgs) har många kloka ord sagts. Bl a är Mats Söderlund inne på någonting väsentligt när han skriver:
(…) T.ex. vilka riktlinjer har AdLibris? Hur följs deras uppdrag upp? Hur utvärderas det och utifrån vilka parametrar i så fall. Jag uppfattar det som att Inga Lundén mf.l. har en uppriktig ambition att exponera mer litteratur, öka bredden, mångfalden och utlåningen. Men är fler utlån den enda framgångsfaktorn? Finns det andra värden? Jag tror att det finns en ganska lång önskelista på vad biblioteken skall göra och vad de skall stå för (…)
Rasmus Fleischer undrar vad som skulle kunna hända om mer kontroversiella böcker efterfrågades i lika hög grad. Ett aktuellt exempel är boken som går under titeln ”Tyskland avskaffar sig självt”, som mig veterligen dock inte översatts till svenska, men redan är både omskriven och något efterfrågad. Man kan också tänka sig mer historiska exempel som genererar frågor, inte helt enkla att besvara, om vad bibliotekens mediebestånd ska utgöras av och vad som är bibliotekens uppgift. Jag såg en affisch en gång med bilder på ett antal kontroversiella böcker genom tiderna, med texten ”Läs allt men tänk själv”. På Bis seminarium på bokmässan berättade Göran Greider om en bibliotekarie som i hans barndom hade vägrat att låna ut Mein Kampf till honom. Händelsen blev istället en början på en lång tid av intellektuellt utbyte mellan honom och bibliotekarien. Greider ville gärna se bibliotek som ett ställe där man mötte intellektuellt motstånd.
Där någonstans hamnar vi i någonting avgörande (utan att nu för den skull ta ställning till om bibliotekarien gjorde rätt eller fel när denne hindrade en låntagare att låna). Biblioteken ska utmana intellektuellt, inte enbart följa eller försöka förutspå efterfrågan. Ibland hävdas det att det mest demokratiska är att i stor utsträckning köpa in på användarnas/låntagarnas önskningar. Jag tycker inte att det är så enkelt, bland annat eftersom det ofta är samma – biblioteksvana – personer som återkommer med inköpsförslag.
Visst har många bibliotek medier som kan liknas vid ”mjölk”. Det finns romaner och deckare (och någon gång ibland en enstaka fackbok) som utan att vara skrivna av Läckberg eller Mankell eller andra storsäljare, ändå kan liknas vid mjölk. Inte för att de är sämre eller bättre, utan för att de är sådana som bibliotekarierna på ett aktuellt bibliotek av erfarenhet vet kommer att efterfrågas. Jag tror att bibliotek i bl a dessa fall kan ha nytta av profilköp. Men – det finns många men här – lämpligheten med profilinköp beror förstås bl a på lokalsamhället som biblioteket verkar i, dess målgrupper, dess storlek osv. Att mer eller mindre göra sig beroende av ett visst företag kan inte vara sunt. Viktigt också hur stor andel av inköpen som görs genom profilinköp. Kan 60% vara ”mjölk”? Rimligen inte. Men, med en mängd reservationer i bakhuvudet, i stort och på sikt tar det tid att beställa mjölken också, och förhoppningsvis kan bibliotekarierna ägna denna alltför dyrbara tid åt mer kreativa och mindre rutinartade uppgifter. Då är förstås också förutsättningen att personalstyrkan inte skärs ned med argumenten att biblioteket ändå fungerar, att det ändå har sina basvaror och sina stamkunder.
För jag tror att något av det mest centrala i den här diskussionen är vad biblioteket ska vara och hur vi ska mäta det. Sedan många år tillbaka har det skurits och sparats på bibliotek, filialer har lagts ned och personal har fått gå. I jakten på legitimitet mäts ständigt antal utlån och besök, siffror att visa upp för politiker. Kvalitet däremot, det tar tid och energi. Det ger inte nödvändigtvis bättre statistik för biblioteken. Det kan till och med vara så att t ex antalet lån och besök minskar när ett bibliotek börjar jobba mer kvalitetsinriktat.
Johanna Dalmalm

11 svar till “Kvalitet och jakten på legitimitet

  1. En aspekt på profilinköp är att det riskerar att utarma kännedomen om litteratur på biblioteket. Att aktivt välja ut innebär att man tvingas reflektera över utbudet, välja och välja bort. Om hälften av bibliotekets böcker bara dimper ner, vad vet man då om de böckerna? Bläddra litet i dem kanske man kan göra, men för varje sak man "outsourcar" minskar man den egna kompetensen. Just litteraturkännedomen måste vara det viktigaste just biblioteksfolk kan bidra med i lokalsamhället – vare sig det är en stadsdel eller en skola,

  2. Apropå "Men är fler utlån den enda framgångsfaktorn? Finns det andra värden? Jag tror att det finns en ganska lång önskelista på vad bilbioteken skall göra och vad de skall stå för (…)"Regionbiblioteket har nyligen givit ut boken Mäta och väga, som diskuterar olika nyckeltal som använts för att mäta biblioteksverksamhet. Det finns väldigt mycket för att mäta utlåning och samlingar! Väldigt lite för att mäta annat. Läs i pdf: http://www.regionbiblioteket.se/upload/_Dokument/M%C3%A4taochv%C3%A4ga.pdf

  3. Apropå "mäta och väga" i lite historiskt ljus. Statistik var en av de saker som infördes på folkbiblioteket när SSB startade 1928. Chefen Fredrik Hjelmqvist var närmast fixerad vid statistik, det var "antalet uppsatta böcker i hylla per minut", det var "antal bokkort stämplade per timme", det var kostnad per utlån, osv. Hans beräkningar (som var en del av den tidens management, kallad "fordism" då det introducerats av Henry Ford), låg till grund för de dragningar han gjorde för bibliotekets styrelse och dess (manliga) politiker. Denna typ av "hårddata" som infördes för att göra en tidigare nästan helt kvinnlig yrkeskår mera manlig, har sedan dess följt oss, tills vi idag blivit slavar under statistikens gissel. Andra forskare har pekat på sjukvården som exempel, eller mejerinäringen, som var en helt kvinnlig sysselsättning innan manliga tidsstudiemän teknifierade yrket.

  4. Bibliotek är urval, mediainköpsdiskussionen är den eviga frågan i biblioteksvärlden och självklart handlar det i grunden om bibliotekets uppdrag, varför vi gemensamt ska finansiera denna fritt tillgängliga nyttighet.Men i biblioteksvardagen tror jag det läggs alldeles för mycket tid på "bokinköpsmöten". Så mycket av inköpen till ett normalstort bibliotek med ett hyfsat anslag är självklarheter som bibliotekarierna borde vara glada att slippa slösa tid på, istället kan man ju t ex studera böckerna närmare när de kommer.Men vad bibliotekarierna bör ägna sig åt är att hitta allt det som AdLibris inte tillhandahåller, att bli duktiga på detta udda,det som verkligen breddar bibliotekets utbud, framförallt vad gäller facklitteratur och böcker på alla de språk som numera talas i landet. Vi behöver inte vara bra på årets deckare eller mest populära romaner utan vara detektiver på alla de "dolda marknader" där vi kan hitta det utmanade, annorlunda, det som behöver lyftas fram och exponeras för att biblioteket verkligen ska vara den demokratiska arena vi så ofta påstår den är. detta med att motverka de kommersiella krafterna är ett viktigt uppdrag i termer av djup och bredd utöver dt som hittas i bokhandel och andra enkla kanaler.

  5. Bibliotek är urval, mediainköpsdiskussionen är den eviga frågan i biblioteksvärlden och självklart handlar det i grunden om bibliotekets uppdrag, varför vi gemensamt ska finansiera denna fritt tillgängliga nyttighet.Men i biblioteksvardagen tror jag det läggs alldeles för mycket tid på "bokinköpsmöten". Så mycket av inköpen till ett normalstort bibliotek med ett hyfsat anslag är självklarheter som bibliotekarierna borde vara glada att slippa slösa tid på, istället kan man ju t ex studera böckerna närmare när de kommer.Men vad bibliotekarierna bör ägna sig åt är att hitta allt det som AdLibris inte tillhandahåller, att bli duktiga på detta udda,det som verkligen breddar bibliotekets utbud, framförallt vad gäller facklitteratur och böcker på alla de språk som numera talas i landet. Vi behöver inte vara bra på årets deckare eller mest populära romaner utan vara detektiver på alla de "dolda marknader" där vi kan hitta det utmanade, annorlunda, det som behöver lyftas fram och exponeras för att biblioteket verkligen ska vara den demokratiska arena vi så ofta påstår den är. detta med att motverka de kommersiella krafterna är ett viktigt uppdrag i termer av djup och bredd utöver dt som hittas i bokhandel och andra enkla kanaler.

  6. Jag tror den tid man sparar på den här typen av avtal är minimal. "Självklarheterna" köper man ju in ändå när man ändå lägger beställningar, utan att det egentligen innebär speciellt mycket extra arbete (om man har lite rutin). Sen är det såklart orimligt att de självklara inköpen är 60% av alla inköp, och adlibris kriterier verkar för mig skumma. Nej jag förhåller mig skeptisk till hela grejen, men det har jag ju också skrivit utförligt om. Jag tror helt enkelt biblioteken har större möjligheter att experimentera och verkligen möta medborgarnas behov utan att bindas av dylika avtal.

  7. Tillägg: jag vet förstås att det i det aktuella exemplet rör sig om 60% av skönlitteraturen och inte alla inköp. För snabb med tangenterna. Men ändå.

  8. http://www.stockholmsvanstern.se/kultur/2010/11/16/adlibris-skoter-stockholmsbibliotekens-bokinkop/Stockholmsvänstern tycker till. De verkar förvisso tro att alternativet till adlibris är vanliga bokhandlar i stan och så funkar det ju inte direkt.

  9. Inga, jag tror att risken är liten för att inköpsmöten tar för mycket tid, men jag vet inte generellt hur det ser ut. Min erfarenhet är snarare tvärtom, att man knappt har tid med inköpsmöten. men jag håller med om att det vi bör ägna tid åt är den mer svårfunna litteraturen. Och Tobias, det jag försökte säga var att jag inte tycker att det handlar så mycket om självklarheterna – storsäljare som Läckberg – utan om alla de där andra böckerna som man bör ha på ett större bibliotek, men inte har i huvudet och kan köpa rakt av utan efterforskningar. Min erfarenhet är att det som tar tid inte är att lägga själva beställningen utan mer kringjobbet,dvs att ta reda på utlåningssiffror, om biblioteket har liknande böcker eller titlar av samma författare.Anna-Stina, jag har den på min läslista! 🙂

  10. Förlåt, Ingrid skulle det ju vara.

  11. Ja som sagt, jag är ju färgad av att ha jobbat på små bibliotek så kan nog lätt hamla vilse i den här diskussionen också. Men känner mig ändå skeptisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.