Kort reflektion kring Adlibris och inköp på svenska folkbibliotek

Jag har på flera olika ställen läst (här, här och här) om att Stockholm Stadsbibliotek kommer att låta Adlibris köpa in 60% av den litteratur som biblioteket införskaffar. Personligen tycker jag det är svårt att jubla när biblioteken i Sverige ingår avtal av den typen, vare sig det är med Adlibris eller något annat företag. Jag bör väl tillägga att jag själv inte har någon egen erfarenhet av att jobba i ett bibliotek som slutit denna typ av avtal.


Min övertygelse, efter fyra års arbete på små och lokalt förankrade bibliotek, är att biblioteksarbete bygger på dialog, relationer och samarbete med användarna. Mediesamlingen kan om den är skött av en initierad bibliotekarie vara en del av denna dialog. I samlingen kan bibliotekarien möta låntagarnas behov och förfrågningar av olika slag. Jag menar att bibliotekets boksamlingar organiskt växer fram i samarbete mellan bibliotekarierna och besökarna, därför är det också meningslöst att prata om att profilinköp befriar bibliotekarien till andra uppdrag som skulle kunna befrämja dessa relationer. Jag skulle vilja fråga vad Adlibris har för kunskap om och samtal med till exempelvis medborgarna i det lilla lokalsamhälle där jag jobbar? Jag håller inte med om att det finns vissa böcker som efterfrågas lika mycket på alla bibliotek i Sverige (exemplet brukar vara svenska deckare). Det är ingen självklarhet, Sverige av idag är ett mångfacetterat och splittrat land. Därför förhåller jag mig tveksam att låta företag sköta inköp till biblioteken på vad verkar vara en strikt kommersiell basis. Detta verkar för mig mest befästa någon slags kommersiell normkultur, som minskar folkbibliotekens potential att kunna bidra till ett fungerande pluralistiskt samhälle.

Sedan tycker jag även att det är ett problem att folkbiblioteken sluter ett avtal med Adlibris som ägs av Sveriges största mediekoncern. Vi ger alltså denna enorma mediekoncern en hjälpande hand att ta ett ännu fastare grepp om hela det litterära kretsloppet i Sverige (Läs C-M Edenborgs artikel Bonniers är Sveriges Berlusconi). På sikt kommer hela kulturlivet i Sverige att lida av att ett företag har närmast ett monopol på både bokutgivning och media, vilket kommer skada folkbiblioteken. Det är det viktigt att höja blicken från den egna verksamheten och inse att man är en del av större skeenden.

Låt initierade bibliotekarier sköta medieinköpen i samspel med användarna och resten av verksamheten man bedriver. Jag är övertygad om att det är vägen till ett rättvist och relevant folkbibliotek. Den lilla tidsvinst man eventuellt gör motsvarar inte kvalitetsförsämringarna på sikt och det faktum att folkbiblioteken kommer bidra till olika dåliga strukturer (kommersiellt normsamhälle och mediemonopol).


Tobias Willstedt

Ett svar till “Kort reflektion kring Adlibris och inköp på svenska folkbibliotek

  1. Vad ska man ha bibliotekarier till om de ändå inte får utföra det arbete de är utbildade för. Att välja och sovra, exponera, vägleda, informera om intressant och välskriven litteratur? Det är lågvattenmärke efter lågvattenmärke. Bibliotekarierna måste ta tag i detta. Hur kan de låta något sådant hända? Och hur kan någon kommun sälja ut folkbibliotek. Det är verkligen tillbaka till illitterata dagar, vad det verkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.