Om sövande litteratur

Lotta Olsson skriver i dagens DN om boken som sömnpiller (ej på webben än). När man ska sova alltså.
En ”spännande” bok? Deckare? Thriller? Något romantiskt?
Nej snarare något småtråkigt, förr användes ju ibland telefon-
katalogen, men den trycks väl snart inte mer?
Jag kan rekommendera ”Presidentskan” av den spanske 1800-talsförfattaren Leopoldo Alas (Clarín). Har kallats en spansk motsvarighet till den berömda kvinno-
skildringen Madame Bovary av Flaubert, vilket är en klar överdrift. En 600-sidig tungviktare (Claríns alltså) som man ofelbart somnar efter att ha läst några sidor! Men gott om korrupta ondskefulla präster och adelsmän om man gillar det, i en spansk småstadsrundmålning kring 1880.
Mina barn somnade alltid till sagoläsning – och sedan vi läst för dom satte vi alltid på bandspelaren. Det var Olof Buchard som läste folksagor, Allan Edwall läste Nalle Puh, Astrid Lindgren läste Astrid Lindgren, eller Börje Ahlstedt och Frej Lindqvist med H.C.Andersen. Eller Kamomilla stad och Klas Klättermus.
Vet inte om det var så tråkigt, men de somnade som släckta ljus, ofelbart, efter en kvart.
Idag finns ju knappt kassettbanden kvar, det är synd.
Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s