Svamp och källkritik

På Svampens dag guidades vi av experter som svarade på frågor. Så här kunde det låta:
– Kan man käka den här?
– Javisst, men det är inte lämpligt.
Eller:
– Den här, är den ätlig?
– Förr käkade vi den här i Sverige, kanske inte numera. Men finnarna och ryssarna tycker om den.

För oss nybörjare stod det klart att svampvärlden är en glidande gråskala från det dödligt giftiga via det ofarliga-men-oätliga till det ofarliga-och-delikata. Vissa svampar smakar inget särskilt men överraskar med att slå ut njurarna i smyg. Det du en gång lärt gäller kanske inte längre.

Som Pluggskivlingen (Paxillus involutus). I en svampbok från 1951 varnade man för den som råkost medan unga exemplar kunde ”lämpligen paneras och stekas länge” för att ätas. Idag ser man den som en av våra vanligaste giftsvampar. Nya erfarenheter och forskningsrön gör att råden uppdateras.

När jag snubblade vidare i skogen tänkte jag på encyklopedier, experter, wikis och fakta i största allmänhet. Vem man kan lita på, vad är en säker källa? Svampplockningen blev plötsligt en skarp övning i källkritik, eller snarare i kritisk hållning. Den bästa auktoriteten är kanske inte den som svarar tvärsäkert ja eller nej, utan visar på komplexiteten i en fråga som inte låter sig förenklas. En som sätter fakta i ett historiskt och kulturellt sammanhang; som också ställer krav på dig och dina grundkunskaper. Det var så guiderna jobbade.

Denna hållning låter dig kalkylera värdet – eller risken. En av experterna kallade sig för skeptisk svampätare, som bara lät ”säker” matsvamp följa med i korgen. Men så var ju hennes ”säkra” svampar också många fler än den handfull jag hittills lärt mig. Det är väl detta som får somliga att äta vissa murklor – mycket giftiga före särskild hantering men uppenbarligen värda besväret. I någon mening är svamp och information precis samma sak. Närma dig dem på samma sätt.

Du ska inte ska nöja dig med mormors gamla svampbok utan alltid försöka ha den senaste. Det som kan likna ett försäljningstrick kan vara skillnaden mellan liv och död.

Kalle Laajala

One response to “Svamp och källkritik

  1. Uppvuxen som jag är i svampskogen med föräldrar som var ortens svampexperter, håller jag helt med dig. Murklor har jag ätit hela mitt liv, däremot plockade vi aldrig kremlor, för min mor sa bara usch "rysskremlor" dvs det var sånt som de förhatliga ryssarna åt, då när Finland var rysk. Fårtickor fick vi aldrig äta trots att de lär vara goda, för det var sånt som hängde på snören och torkades som nödmat under kriget, ja vilket krig kom jag mig aldrig för att fråga. Minns åxå min estninka arbetskamrat som gjorde underbara inläggningar med de förhatliga rysskremlorna!Så visst är svampar både natur och kultur och hur var det nu med vikingarna och flugsvampen?Källor bör ses som äggsvampar som åldras till röksvampar och blir platt ingenting när man trampar på dem. Färska och uppdaterade är vad som gäller!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s