Astrid Lindgrens socialism

När man diskuterar politik möts man ofta av en rad missuppfattningar så fort ordet ”socialism” kommer på tal. Man bemöts med argument om brödköer, övergödda och förtryckande byråkrater, trista betonghus, polisstater… ja, ni vet. Detta har ingenting med socialism att göra (som Noam Chomsky en gång påpekat kallade sig det forna Östblocket både demokratiskt och socialistiskt men var inget av det). Men om socialism inte är betong och hemliga poliser vad är det då?
Jo, man behöver inte gå längre än till Astrid Lindgren och hennes beskrivning av Körsbärsdalen i boken Bröderna Lejonhjärta. Följande stycke är hämtat från s.35-36:

När vi kom hem, packade Jonatan upp Sofias korg på köksbordet. Det var ett bröd i den och en flaska mjölk och en liten kruka med honung och ett par pannkakor.
”Håller Sofia oss med mat”, sa jag förvånad. Jag hade inte närmare tänkt på hur vi skulle få något att äta.
”Ibland gör hon det”, sa Jonatan.
”Alldeles gratis”, frågade jag.
”Gratis, ja, det kan man kanske kalla det”, sa Jonatan.
”Här i Körsbärsdalen är allting gratis. Vi ger åt varann och hjälper varann allt eftersom det behövs.”

Det behöver inte vara så komplicerat. Kanske dags för en skyggande vänster som försöker trängas i mitten att låna Astrid Lindgren på närmaste bibliotek, sträckläsa och inspireras.

Kristian Schultz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s